Begreppet datamarknad avser en struktur eller en marknadsplats där företag och övriga aktörer i ekonomin ställer den data de hopsamlat till andra aktörers förfogande så att dessa kan använda och kombinera datan på nytt. Arbetslivsprofessor Pekka Nikander vid Institutionen för kommunikations- och nätverksteknik (COMNET) undersöker tillsammans med sitt team hur datamarknaden tekniskt kunde fås att fungera, särskilt i sakernas internet (IoT).
”Från den ekonomiska synpunkt är datans största värde dess förmåga att skapa innovationer", säger Nikander.
”I motsats till de flesta varor och tjänster växer datans och informationens värde när de används och kombineras. När tillförlitliga dataset kombineras är kombinationens värde större än datasetens värde var för sig. Ju flera möjligheter det finns att använda datan på nytt, desto större är det mervärde den skapar för hela samhället."
Öppenheten hos exempelvis trafik- och positionsdata kunde vara till stor nytta inom trafikplanering eller för att undvika överbelastning inom hälsovården.
I dagens ekonomiska system fungerar dock datamarknaden inte. De företag som samlar in dataset kan skapa kombinationer som har klart större värde för företaget självt än för de användare om vilka datan samlats in.
Å andra sidan vill företagen inte sälja sina data vidare eftersom de är rädda att andra aktörer skulle använda datan mot dem. Dessutom är det väldigt svårt att enas om datans finansiella värde. Följden är att datan inte rör sig på ett sätt som skulle tjäna samhället och mången innovation ser inte dagens ljus.
Orsakerna till marknadsstörningen är enligt Nikander strukturella: det kapitalistiska systemet är uppbyggt för byteshandel med sinsemellan konkurrerande, varandra uteslutande varor, alltså inte information.
Exempel på redan fungerande men begränsade datamarknader är digitala affärsplattformar, sådana som Uber eller AirBnB. Dessa plattformar har en klar operatör, dvs. ägare som disponerar över de datasystem med vilka plattformen upprätthålls och i praktikten äger ensamrätt till de data som systemen samlar in, till exempel om hur dess användare beter sig.
Eftersom samma datasystem används också för verifiering av de affärshändelserplattformarna möjliggör – en Uberkörning eller uthyrning av en bostad via AirBnB – bildar plattformarna de fakto monopol och deras ägare kan ta ut förmedlingsavgifter som inte står i proportion till kostnaderna.
Blockkedjesystemen kan vara en möjlig lösning på datamarknadens problem. Blockkedjan är lagrad i ett nätverk med hundra- eller tusentals operatörer, dvs. datautvinnare. I kedjans block kan lagras data, såsom betalningstransaktioner, vilka fritt kan kontrolleras och vars riktighet vem som helst kan verifiera.
Eftersom vem som helst kan börja utvinna data bildar blockkedjesystemen en transparent och distribuerad databas där affärstransaktionerna kan verifieras utan att vara beroende av någon enskild aktörs datorer.
Förutom öppenheten är blockkedjan ett säkert sätt att förvara data. När en affärstransaktion eller någon annan information lagras i ett block i kedjan beräknas datans och blockets sk. hashvärden, som kopieras till nästa block i kedjan. Av det kopierade hashvärdet och den lagrade datan beräknas ett nytt hashvärde som kopieras till nästa block i kedjan osv. En följd är att om datan i något block ändras ändras också alla därpå följande blocks hashvärden. Därför är det omöjligt att ändra information som lagrats i blockkedjan utan att någon märker det. Dessutom är blockkedjan utspridd på många datorer och om man vill förfalska informationen borde också alla hundra- eller tusentals kopior av kedjans block förfalskas.
Enligt Nikanders forskarteam skulle det med blockkedjesystem vara möjligt att skapa affärsplattformar av nytt slag utan ägare. På dessa plattformar skulle man förutom det nuvarande monetära systemet kunna använda belöningssystem vars struktur skulle vara helt annan än belöning med pengar.
När ägare saknas kunde ockerliknande serviceavgifter av dagens typ inte tas ut, utan plattformens avkastning skulle i sin helhet gå till dess användare. Den obefintliga ägaren skulle inte heller kunna använda den insamlade informationen till kundernas förfång, utan informationen skulle vara tillgänglig för var och en.
Den forskning Nikanders team hittills bedrivit har visat att det inte finns några tekniska hinder för att skapa sådana affärsplattformar. Det nuvarande marknadssystemet ställer dock hinder i vägen, som teamet nu kartlägger och på sikt strävar efter att eliminera.
”Under kommande decennier med de utmaningar vi står inför måste potentialen i datan kunna utnyttjas effektivare. Praktiska experiment med nya ekonomiska system som skiljer sig väsentligt från det nuvarande kunde åtminstone i teorin skapa alternativa modeller som i bästa fall kunde mynna i ett hållbarare samhälle."
Kolla här en utbildningsvideo av Nikanders forskarteam som noggrannare beskriver de strukturella skillnaderna mellan data och andra produktionsfaktorer.
Teamets under konferensen ITS Europe 2019 publicerade ställningstagande hittar du här.
I vår digitalt revolutionerade värld är förmågan att utveckla, bygga och underhålla kommunikationsnätverk mer efterfrågad än någonsin tidigare.
