Disputation: Barnets roll tär på arbetstagarens kunnande och välmående

”Ju lägre hierarkin är i organisationen, desto mer ansvar har människorna för sitt eget välmående och de kan själva styra och leda sitt arbete.”

Så sammanfattar doktoranden Peter Kenttä, som disputerar kring välmående och växelverkan vid Aalto-universitetet institutionen för produktionsekonomi torsdagen den 8 oktober.

I sin forskning gjorde Kenttä tiotals intervjuer i ett finländskt informationsföretag. Han upptäckte, att beslutfattningssituationerna och speciellt i situationer som påverkade organisering och ledning, var speciellt betydelsefulla för människornas välmående.

Enligt Kenttä upprepas ofta barnets, förälderns och den vuxnas roll. De flesta av oss värderar vuxen-vuxen växelverkan, där man tillsammans kan komma överens om saker. Att ta förälderns position föräldrarollen betyder ofta samtidigt att ta maktpositionen – och försätta den andra i barnrollen.

”I dessa organisationer och situationer håller de vuxna dvs förmännen i alla trådarna. Barnets roll är även mycket sårbar och arbetstagarens kunskapsnivå utvecklas inte i den ”, säger Kenttä.

”Ibland kan det ändå kännas bra att vara en aning i barnrollen. Arbetstagaren kan t.ex.  uppleva, att det inte är tryggt att göra beslut i någon sak.”

Roller kan formas

I sin analys av materialet utnyttjar Kenttä begrepp ur den transaktionella analysen, som är en inriktning och analysmetod inom psykoterapin. Med hjälp av den kan växelverkans struktur planeras och genomföras så att möten som skadar välmående kan svängas till att förstärka välmående.

I organisationerna förekommer situationer, där barnrollen oundvikligen faller på arbetstagaren. Dessa är t.ex. utvärderingspaneler, där man utvärderar projektets framskridande och besluter om resurser. Arbetstagarens uppgift är att besvara frågor av förmännen som tar föräldrarollen.

Kenttä påminner att även barnrollen kan formas. Man kan t.ex. presentera olika alternativ till panelen i stället för att falla i ett tillstånd av skam eller hjälplöshet.

”Barnet kan erbjuda lösningsalternativen A, B eller C, vilket underlättar förälderns beslut. Därtill kan barnet erbjuda viktig information och förståelse. Således kan barnet göra förälderns liv mycket lätt.”

Om arbetstagarna kontinuerligt befinner sig i barnrollen i organisationen, saknar de inflytande. Enligt Kenttä gynnas hela organisationen av mer jämbördig samverkan, där man utgår från den vuxenrollen. Växelverkan skulle även vara rikare och mångsidigare.

Ibland kan rollerna hamna upp och ner.

”Om arbetstagaren får nog av överstor arbetsbörda och uppger det till sin förman då han säger upp sig, försätter han i sin tur förmannen i barnets roll. Förmannen kan dock försöka föra en dialog mellan två vuxna. Väsentligt i dessa situationer är att prata om växelverkans kvalitet och struktur i stället för att tala om själva saken eller individens egenskaper”, säger Peter Kenttä.

Peter Kenttäs opponent är professor Robin Holt från Köpenhamns handelshögskola (CBS) och som kustos fungerar professor Esa Saarinen. Disputationen arrangeras online via Zoomden 8 oktober kl. 12.00, https://aalto.zoom.us/j/68794762063.

Mer information:

Peter Kenttä
Doktoranden
Aalto-universitetet
[email protected]
tel. 044 560 8504