“Vi måste se till det förflutna för att kunna designa framtidens byggnader”

Enligt arkitekt Karin Krokfors borde byggnader planeras för att kunna anpassa sig efter tidens gång. I det förflutna hittar vi många exempel som vi kan lära oss av.
Karin Krokfors, kuva: Sanna Lehto
Bild: Sanna Lehto

Termen “hållbarhet” har blivit samtidens mantra och någon slags slutpunkt för vårt tänkande, under en tid när temperaturen stiger, utsläpp ökar och befolkningsökningen accelererar. När det gäller att tillämpa den här termen på de byggnader som vi bor och arbetar i, tänker vi oss att det har att göra med användningen av solenergi eller smarta system för att minimera användningen av vatten. De här sakerna är viktiga, men det finns ett annat sätt att bygga ur ett hållbart perspektiv: planera byggnaderna för att kunna hålla i hundratals år.

Arkitekt och professor i stadsplanering Karin Krokfors berättar att det varken i Finland eller utomlands är särskilt ovanligt att byggnader rivs efter endast några årtionden.

“Enligt forskning gjord av Satu Huuhka och Jukka Lahdensivu år 2016 rivs många byggnader efter endast 40–50 år”, säger hon. “Det här beror inte alltid på deras tekniska kvalitet, utan delvis på grund av att de inte är lämpade för andra ändamål än de som de ursprungligen byggdes för.”

I rivna byggnader har problemet otta varit att utrymmeslösningarna och strukturerna inte har gått att anpassa och ändra. Studentbostäder är ett bra exempel på sådana byggnader. Sättet på vilket studerande arrangerar sina bostadsutrymmen kan ändra snabbt, och själva området där byggnaderna står kan dala i popularitet.

Tiderna förändras och om byggnaderna inte förändras i samma takt rivs de ner.

Samma misstag upprepas

Krokfors jämför byggnadsindustrins rådande kortsiktighet med det tänkesätt som ledde till uppkomsten av förorter under efterkrigstiden. Hon menar att det är viktigt att se både helhetsbilden och dess eventuella konsekvenser, när man designar byggnader som människor ska leva och arbeta i.

“Jag är bekymrad för att vi upprepar samma fel som när vi byggde förorterna”, säger Krokfors. “Många stadsområden byggs ännu för bostadsändamål, med lösningar som inte ens möter existerande behov, för att inte tala om framtidens oförutsägbara behov.”

Krokfors påpekar att förorter ofta är frikopplade från servicehubbar, vilket sätter press på transporttjänsterna. Det är också brist på ställen där folk kan mötas, vilket leder till social fragmentering, och små affärsverksamheter ersätts av konglomerat i olika köpcentrum.

“Idag, när människor dras ut ur rurala sammanhang och ur små städer in i större städer, följer vi ännu samma funktionalistiska ideologi som får oss att bygga snabbt utan att tänka långsiktigt. Vi följer ett utdaterat paradigm, även om vi har gott om bevis som säger att det inte fungerar.”

“När allting byggs baserat på en enda idé förvandlas ett misstag till ett väldigt stort misstag.”

Vi följer ett utdaterat paradigm, även om vi har gott om bevis som säger att det inte fungerar.”

Arkitekt Karin Krokfors

Se bakåt för att se framåt

Krokfors säger att svaret ligger i att integrera flexibilitet som en del av byggnaderna genast från början. Som ett exempel på framgång ser hon till de gamla köpmanshusen i Amsterdam (vissa sträcker sig så långt bak i tiden som 1600-talet), viktorianska townhouses i London och till och med hus belägna i de äldre delarna av Helsingfors.

Sedda ur ett arkitektoniskt perspektiv är utrymmena i köpmanshusen i Amsterdam mycket flexibla. Byggnadens inre passage i förhållande till levnadsutrymmet är utformat på ett sätt som möjliggör flexibilitet. Rummen är tillräckligt stora för olika slags ändamål och det är lätt att dela upp dem i mindre rum. Husen är även anpassningsbara både vertikalt och horisontellt vilket har lett till att de har konverterats till hotell, kontor, familjehus och enrummare. Viktorianska townhouses i Storbritannien erbjuder liknande flexibilitet.

“Vi behöver designa en byggnadstypologi som förespråkar den här sortens mångsidiga användande, och som inspirerar oss mentalt på samma sätt som de här byggnaderna har gjort under århundraden”,  säger Krokfors. “Även i Helsingfors är vissa byggnader över 100 år gamla, med egenskaper som inspirerar än idag. De är vackra och flexibla, ofta för att bostaden har två ingångar så att de enkelt kan delas upp och kombineras i takt med att behoven förändras. Det finns också mycket närliggande service.”

"Jag förespråkar inte en tillbakagång till dåtidens form och funktion, men enligt mig borde vi på et heltäckande sätt diskutera kvaliteten på den byggda miljön. Vi måste erbjuda människor inspirerande byggnader som är enkla att ändra efter hand som att behoven förändras."

Sätta människor först

Krokfors säger att människors välmående och faktiska behov ofta nedprioriteras i byggnadsdesign, även om de egentligen borde vara i förgrunden. När fler och fler människor jobbar hemifrån och när äldre människor bor hemma längre innebär det enligt henne att byggnaderna borde designas med den flexibilitet som behövs för deras liv, och samtidigt erbjuda människorna en möjlighet att samverka med varandra..

“Att förespråka hälsa och välmående är ett stort tema inom urban design för tillfället”, säger Krokfors. “Ju mer vi förespråkar välmåendet hos människor, ju bättre samhällen får vi. Öppenhet och deltagande spelar en stor roll här; människor vill känna sig som en del av någonting, och sättet vi designar byggnader på behöver förespråka den här känslan av samhörighet.”

“Det är väldigt svårt att förutse hur våra byggnader kommer att behöva ändras inom de kommande 50 eller 100 åren.”, säger hon. “Vi borde inte fästa oss vid en enskild idé som kanske inte fungerar i framtiden: vi behöver ett ekosystem av flera olika angreppssätt. Om vi provar olika sätt att göra saker på, kan någonting uppkomma som fungerar långsiktigt.”

“Vi måste uppmuntra den självorganiserande potentialen som vi ser i naturen, och vi borde tänka på byggnader som organismer i utveckling, så att människor kan arrangera sina utrymmen på olika sätt för olika strävanden.”

***

Finland deltar med sin utställning Everyday Experiments i den 22:a Milanotriennalen i Italien. Tolv pilotprojekt deltar i utställningen, med vilka människor som bäst jobbar för att göra livet mer hållbart och jämlikt än förut. Milanotriennalen äger rum 1.3–1.9.2019 och kureras av Paola Antonelli, Senior Curator of Architecture and Design och Director of Research & Development vid The Museum of Modern Art. Broken Nature kommer att reflektera över förhållandet mellan människan och miljön på alla skalor–från mikrobiota till kosmos–inklusive sociala, kulturella och naturliga ekosystem.

Läs mer om alla 12 Everyday Experiments: everdayexperiments.aalto.fi

22. triennalen, Broken Nature: http://www.brokennature.org/

  • Publicerat:
  • Uppdaterad:
Dela
URL kopierat

Relaterade nyheter

Aalto University / Olli Paloviita lähettää auton kisaan / photo: Linda Koskinen
Samarbete, Studier Publicerat:

Fart och kontroll – en racerbil som byggts på en Protoverkstadskurs är försedd med artificiell intelligens

Projektgruppen Speed Demon byggde en självstyrande, med AI försedd liten racerbil på uppdrag av ett företag.
Nanocellulose bicycle Photo: Eeva Suorlahti
Samarbete, Pressmeddelanden, Vetenskap & konst Publicerat:

Morgondagens hållbara livsstilar visas i Otnäs

En av Helsinki Design Weeks huvudevenemang, Designs for a Cooler Planet, uppvisar Aalto-universitetets mångfacetterade lösningar, som nanocellulosacykeln, mikrobhörlurarna och Ioncell-kläder.
Kuva: Sanna Lehto
Samarbete, Vetenskap & konst, Studier Publicerat:

Från sårbarhet till slagkraft

Claudia Garduño och AaltoLAB Mexico undersökte hur empati, intensivt lyssnande och designtänkande kan underlätta i att hitta de viktigaste frågorna som ursprungsbefolkningen står inför.
New York_June 2019
Samarbete, Universitetet Publicerat:

Nya biomaterial väcker intresse i USA

Kan naturvänlig textilproduktion vara lukrativt? Kan biobaserade material ersätta plast i industriell skala?