När ska man mäta och när inte? - Studeranden får problemslösningsfärdigheter från grunderna för akademiskt tänkande

En fredagseftermiddag vimlar det av studerande utanför föreläsningssal U8 i Aalto-universitetets Kandidatcentrum. I salen pågår professor Sami Franssilas grundkurs i akademiskt tänkande. Kursen avläggs med hjälp av föreläsningsuppgifter, grupparbeten och hemuppgifter. För att avlägga kursen framgångsrikt krävs aktivt deltagande och mod att också begå misstag. 

Första årets studerande fick i början av oktober som uppgift att bygga ett så högt torn som möjligt av wellpapp och packtejp.  Tornet skulle hålla för vikten för ett bouleklot. Studerandena fick 20 minuter för att planera tornet och 40 minuter för att bygga det. Vinnaren avgörs utgående från höjden, inga stilpoäng delas ut. 

”Uppgiften mäter kreativiteten. När man löser tekniska problem kan det finnas flera rätta svar, i motsatt till naturvetenskaperna där det finns ett enda rätt svar. Det är typiskt att ett nytt projekt ger upphov till flera frågor och idéer. Största delen av idéerna är emellertid vanligtvis inte användbara. Tornen är mycket olika men ändå lyckade lösningar”, konstaterar professor Simo Franssila som undervisar i kursen. 

”Förra året gjorde vi en båt av ventilationstejp. Den bästa båten kunde bära en 20-faldig last jämfört med den sämsta”, fortsätter Franssila.

Så gick det även den här gången. Det högsta tornet som höll för bouleklotets vikt var mer än tre gånger högre än den lägsta. Vi såg flera olika sätt att närma sig uppgiften, allt från förstärkta cylindrar till tillämpning av olika triangelformade strukturer. Någon använde t.o.m. tejprullen som en del av tornets design.

”Tejp skulle ha kunnat användas i större utsträckning. Den är bra förstärkningsmaterial. Tejp fungerar till exempel som stödstruktur. På så sätt kunde papp ha använts för uppåtgående strukturer”, kommenterar Franssila studerandenas torn.

Mätningsfärdigheten är viktig

En av de centrala färdigheterna som man tillägnar sig på kursen har att göra med mätning. Studeranden lär sig att förstå problem och begrepp som har att göra med mätning. Väsentligt är också att ifrågasätta resultaten och att säkerställa resultatens pålitlighet och överensstämmelse. 

Många mätningssituationer och problem inbegriper också testarens dilemma. 

”Om du håller på och gör någonting som ingen tidigare gjort, hur vet du det rätta svaret?”

Föreläsningssalarna U8 och U9 i Aalto-universitetets Kandidatcentrum utgör enligt Franssila ett utmärkt ramverk för en experimentell och funktionell undervisning. Raderna av bordgrupper som stiger uppåt som i ett auditorium möjliggör föreläsningar, grupparbeten och en smidig rytm för t.o.m. små byggprojekt.  

På kursen söker man också lösningar för mycket praktiska problem och ställer dem i en referensram för akademiskt tänkande. Studerandegrupperna fick bland annat i uppgift att utreda hur länge deras grupp skulle klara sig i en krissituation med de föremål och livsmedel som hittas på Alepas hyllor i Otnäs. Praktisk övning fick studerandena i utvärderingen av storleksklass då grupperna bedömde mängden av mat och vätska på hyllorna. 

”Endast några få kom att tänka på konservering men en grupp fick idén att salta köttet och torka bröden till skorpor”, säger Franssila när han ger respons om uppgiften till studerandena.

”Skörbjugg och tillgången till C-vitamin uppmärksammades endast av en grupp.”

Flera uppgifter på kursen kräver kreativitet och mod att pröva sig fram. Lösningar kan inte gripas ur luften, och snabbhet är inte alltid önskvärt. Av studerandena krävs ända från början motiveringar för de beräkningar och beslut de kommit fram till. Färdigheterna i informationssökning, utvärdering, bedömning och ifrågasättande är de som skiljer akademiskt tänkande från vardagligt tänkande.