Utan juniorer finns det inga seniorer

Riitta Silvennoinen, personaldirektör, Aalto-universitetet:
"Varifrån kommer morgondagens kompetens? Från att någon ger dem en chans i dag.

Jag minns fortfarande med värme min första chef. Jag sommarjobbade på ett äldreboende i London och var ivrig att föreslå om saker kunde göras lite annorlunda. Han lät mig prova och utveckla. När jag slutade sa han: ’You can be anything.’ Att någon trodde på mig redan i början av min karriär lämnade ett bestående avtryck.

Senare anställdes jag för att leda HR för Nokias nätverksverksamhet i Europa och Afrika utan tidigare HR-erfarenhet. Återigen litade någon på att jag skulle lära mig. Och det gjorde jag – och hittade ett område som jag stannade i.

Nyfikenhet, initiativförmåga och viljan att förstå helheter bortom den egna uppgiften har burit långt. Men vid sidan av det har jag behövt människor som har gett ansvar och utrymme att växa.

Därför är det att erbjuda sommarjobb mycket mer än ett rekryteringsbeslut för en sommar. Det är en möjlighet för en studerande att visa, lära och hitta sin riktning. För arbetsgivaren är det ett tillfälle att fostra framtidens kompetens och få nya idéer."

Esa Arola, forskningsingenjör, Borouge International:
"Är ett sommarjobb bara ett sommarjobb? För mig öppnade det nya tankar.

Jag hamnade inom mitt område, kemiteknik, lite av en slump, men sommarjobbet på en petrokemisk fabrik förändrade allt. Jag blev mycket imponerad när kollegorna under ett optimeringsmöte skrev upp scenarier för råvaruanvändning på en post-it-lapp – vilka råvaror som lönar sig att använda till vad vid vissa prisnivåer.

I den stunden förstod jag hur ingenjörskonst och business sitter vid samma bord. Det praktiska arbetet förstärkte känslan: det här är min grej.

Hur en ung talang ses på jobbet är avgörande. En seniordoktorand coachade mig att lösa ett processproblem själv, även om han hade fixat det på en kvart. Med förtroendet växte också ansvaret, eftersom chefen gav mig att uppdatera utsläppsberäkningen kopplad till miljötillståndet.

Jag gjorde den nästan från grunden, och samma modell används fortfarande. När man får ansvar följer självkänslan efter.

För mig var sommarjobbet inte bara en rad i CV:t, utan början på en berättelse!"

Vilma Paavola, ordförande, KY – Aalto-universitetets ekonomstuderandes förening rf:
"Jag satt i en föreläsningssal och analyserade utvecklingsprocessen för en surfbräda: hur den går från strömningslära till användarcentrerad designprocess och till slut försäljning av den färdiga produkten. I det ögonblicket förstod jag hur viktigt det är i arbetslivet att, utöver den egna specialiteten, förstå bredare processer och olika sätt att tänka. Den insikten har i hög grad påverkat vad jag väntar mig av mina studier och min framtida karriär.

Av mitt framtida jobb önskar jag en dynamisk miljö där jag får arbeta med ambitiösa och inspirerande människor. Jag vill vara med och skapa verklig påverkan. Om det så är för en enskild människa, en större gemenskap eller till och med en hel kontinent, vill jag att mitt arbete lämnar ett tydligt positivt avtryck. Det bästa med studentföreningsverksamheten har varit just när man märker att man har kunnat skapa viktiga stunder och upplevelser för människorna omkring sig.

Mina studieår har ändå visat att man inte alltid ska göra upp planer där ett steg logiskt följer på ett annat. Man ska gå mot det som känns rätt i stunden, så brukar resten ordna sig. Rektorn på mitt gymnasium sammanfattade det här väl genom att säga att när man funderar på sin karriär ska man leta efter något man älskar att göra och är bra på, och sedan hitta någon som betalar för det.

Man ska alltså inte låsa sig vid ett drömyrke och bygga en polerad väg dit. Det kan hända att när dörren till det drömjobbet öppnas inser man att målet aldrig var värt att sträva efter. I stället ska man modigt ta tag i de dörrhandtag som dyker upp längs vägen. Jag vill uppmuntra alla att gå mot sin karriär med öppet sinne och tilltro till sina egna förmågor – det ordnar sig."

Camille Fourié, ordförande och internationella relationer, TOKYO – Aalto-universitetets studerande i konst, design och arkitektur:
"Ett särskilt uppmuntrande minne är från sommaren på Domaine de Boisbuchet, ett internationellt forskningscentrum för design och arkitektur. Där ledde jag mediateamet – en grupp fantastiska frivilliga kreatörer som dokumenterade sommarens workshops – och tillsammans formade vi innehåll för Domaine de Boisbuchets sociala medier. Det jag minns mest är hur energigivande det är att arbeta i ett team där människor genuint trivs med att komma dit.

Den erfarenheten formar också hur jag tänker om min framtid. Jag söker fortfarande min riktning, men ser två spår som jag hoppas sammanflätas. Det första är textil- och modedesign, som jag hittar via mina studier och dit jag dras av tygernas materialitet. Det andra är att främja kreativt arbete: att genomföra kulturprogram och workshops, som när jag hjälpte till med koordineringen av workshops på Boisbuchet. Som studentvolontär på Aalto intresserar jag mig särskilt för roller där jag både får arbeta med händerna och stötta kreativitet och gemenskap.

Om jag fick ge en råd till studiekamrater om arbetslivet är det detta: så länge du fortfarande studerar, testa volontärarbete inom områden som intresserar dig. Du möter motiverade människor, gör meningsfullt arbete, får värdefull erfarenhet och lär dig mycket om dig själv längs vägen."

Laura Juvonen, strategidirektör, Teknologiska forskningscentralen VTT:
"Känner du den där känslan när något faller på plats och plötsligt öppnas en ny väg?

Jag minns fortfarande den där ilningen när jag som tredjeårsstuderande steg in i Aaltos laboratorium för beräkningsbaserad teknik till mitt första sommarjobb och upptäckte att forskning görs med datorer. Simulationer, modellering av material på atomnivå – naturvetenskap och nya verktyg vävdes samman och världen öppnade sig på ett nytt sätt.

Längs vägen var en person särskilt avgörande: akademiprofessor Kimmo Kaski. Han såg potential, uppmuntrade mig ut på bekvämlighetszonens gräns och drev på mot möjligheter som jag inte ensam skulle ha vågat ta.

Kimmo uppmuntrade också till att åka utomlands. Jag återvände nästa sommar för mitt diplomarbete, fortsatte direkt in i ett doktorsprojekt – och snart befann jag mig i Oxford och samarbetade med University of Georgia. Jag lärde mig snabbt att verkliga genombrott skapas med människor: samarbete, mångfald och modet att söka partners utanför den egna kretsen. Utan det hade inte heller avhandlingen blivit av.

Nyfikenhet och viljan att utveckla nytt har fört mig vidare – också när jag efter disputationen slutade med själva forskningen och gick vidare till roller där man bygger nytt, leder och skapar utrymme för innovation.

Jag tror att vi som är i arbetslivet har ett ansvar – eller snarare en möjlighet – att öppna dörrar för unga. Från sommarjobb till mentorskap, från praktikplats till den lilla peppen som får en att våga kliva utanför komfortzonen."

Anu Vanhanen, styrelseledamot: kommunikation och externa relationer, Aalto-universitetets studentkår (AYY): "I våras fick jag vara med i rekryteringen av AYY:s chef för samhällspåverkan och kommunikation. Jag önskar att allt fler i min ålder skulle få uppleva något liknande. Det var särskilt värdefullt att efter intervjuerna få utbyta tankar med mer erfarna personer och, utöver kompetensbakgrunden, reflektera över den kulturella matchningen med vår arbetsgemenskap. Erfarenheten ökade ytterligare min motivation att arbeta för vår gemenskap samt min tro på mig själv och framtiden.

Vi studerande har mycket att bidra med redan under studietiden, bara vi får möjlighet att visa vår kompetens. Vid Aalto märks viljan att skaffa erfarenhet, ta ansvar och delta också i krävande uppgifter i frivilligkulturen: det finns gott om doers, och samtidigt utvecklas färdigheter från projektledning till budgetering, prioritering och tydlig kommunikation.

Även om frivilligarbete ger värdefulla erfarenheter ersätter det inte möjligheten att få arbetslivserfarenhet inom det egna området. Där behövs arbetsgivare som är beredda att ge studerande sina första chanser.

Utan juniorer finns det inga seniorer. Varje erfaren yrkesperson har någon gång varit i början av sin karriär. Vi kan inte förvänta oss arbetserfarenhet av unga om vi inte samtidigt erbjuder möjligheter att skaffa den."

Junias Vasama, phuxmästare, Teknologföreningen:
"När vi talar arbetsliv kan jag inte betona tillräckligt hur stor inverkan studietiden har haft (och kommer att ha) på mina färdigheter. Studietiden har för mig varit framför allt en tid av personlig tillväxt: I studierna har jag fått chansen att fördjupa mig i mina intressen och även hittat helt nya ämnen att utforska.

Det som har förberett mig bäst för arbetslivet är ändå frivilligverksamheten i studielivet, där jag har fått prova på en massa olika uppgifter och axla ansvar som skulle kräva åratal av arbetserfarenhet för att få i arbetslivet. Jag har fått erfarenheter inom projektledning, förvaltning, kommunikation, evenemangsplanering och mycket mer – samtidigt som jag skaffat vänner och minnen för livet. Jag har också gång på gång fått uppleva hur roligt det är när man jobbar i ett engagerat team och har ägarskap över projekten man jobbar på.

Med alla dessa erfarenheter och lärdomar är jag ivrig att se vilka möjligheter yrkesvärlden har att erbjuda. Jag hoppas kunna återskapa mina positiva upplevelser från frivilligverksamheten i arbetslivet och dra nytta av allt det jag lärt mig under min studietid."
 

Joona Lipponen, styrelsens ordförande, Aalto-universitetets studenkår:
"Jag fann min drivkraft att få saker att hända i Otnäs. Våra gemensamma ansträngningar visade mig att mitt arbete och min insats betydde något för andra, inte bara för mig. Utan gemenskapen hade jag inte hittat uppgifter som intresserade mig.

Arbetet i studentorganisationer har lärt mig hur viktig uppmuntran är. Ingen tvingar frivilliga att dyka upp, så arbetet måste kännas meningsfullt. Det märks ofta i resultatet. Jag har alltid hoppats att jag i framtiden hittar ett jobb som jag verkligen tycker om. Då utvecklas jag bäst.

Efter studierna hoppas jag hitta en plats där jag känner att jag hör hemma, där jag blir uppskattad och får utvecklas, vare sig det handlar om företagande eller en anställning. I vardagen är det viktigaste för mig att lösa problem, göra saker tillsammans, prova nya saker och ha flexibilitet.

Unga söker samma känsla av meningsfullhet i arbetslivet. Arbetsplatserna är för många den viktigaste förankringen i samhället. Vi unga har inte alltid möjlighet att bygga en karriär helt på egen hand. Om vi inte får lära oss i arbetslivet, riskerar vi att hamna helt utanför.

Jag hoppas att arbetsgivare ger unga en chans. Det kan kännas olönsamt på kort sikt, men i längden gynnas hela samhället – och arbetsgivarna själva – på det.

Till studenterna önskar jag mod att prova nya saker och att gå sin egen väg. I längden lönar det sig!"