Offentlig konst väcker och lockar

Huvudbild: Koppar, stål, björk. Kreutzstrasse är en kopia på ett takelement av koppar som en storm rev ner från taket på en kyrka i Zürich, Schweiz, år 2015. Kvarlevorna av taket har återskapats och ur mitten stiger en björkgrodd.

Det är en modell för finansiering av konstförvärv, där en procent av anslaget för ett byggprojekt reserveras för konst. 

Vid Aalto-universitetet tillämpas enprocentsprincipen på såväl nybyggande, totalrenovering och kompletteringsbyggande som byggande av infrastruktur. Konstförvärven görs genom att antingen köpa färdiga konstverk, beställa platsbundna verk eller arrangera en konsttävling. 

Det har utarbetats en strategi och vision för den konst som ska förvärvas, baserade på universitetets strategi. Arbetet är planmässigt och systematiskt. För det nyrenoverade Dipoli och de två nya byggnaderna på campus har man slagit fast egna teman – konstkoncept – som har finslipats tillsammans med byggnadernas användare, universitetets personal och studerande. 

Dipolis Radical Nature 

Konstsamlingen Radical Nature i universitetets huvudbyggnad består av över 30 verk som har valts ut särskilt till Dipoli. Byggnaden, som är ritad av arkitekterna Raili och Reima Pietilä, blev färdig 1966 och i september 2017 öppnades den på nytt efter att ha genomgått en totalrenovering. 

Samlingens namn syftar på de vilda och varierande formerna på Dipolis interiörer, men också på människans ansvar för att naturen och miljön mår bra. Bakgrunden till exempelvis konstnären Renata Jakowleffs verk med dess tusentals vackert glimmande glasdroppar är en oro för nedsmutsningen av haven. 

Konstnärerna är Aalto-universitetets alumner och representerar olika konstarter. Merparten av verken är skapade av namnkunniga fotokonstnärer med långa karriärer, som Elina Brotherus, Jorma Puranen, Ulla Jokisalo och Ilkka Halso. De platsbundna verken som har skapats särskilt för Dipoli är tre stycken: Hans-Christian Bergs kinetiska akrylinstallation Color Space – Color Lensing Blind, Renata Jakowleffs glaskonstverk Blue och Inni Pärnänens väggornament i plywood Keto (Äng). 

Väres Global Equality 

Temana för den konstsamling som ska placeras i den nya byggnaden för Högskolan för konst, design och arkitektur Väre (”Skimmer”) lyfter fram den finska jämlikheten, men i dem betonas också högskolans starka internationella prägel. Konceptet understryker konstens roll i att väcka samhällelig debatt. 

Motiven för konstverken handlar bland annat om olika identiteter, nationaliteter och flyktingskap samt kön och sexualitet. Konstverken är djärva och väcker känslor, eftersom de kommer att betraktas särskilt av nuvarande och kommande yrkesmänniskor på konstsektorn. 

Verken är drygt 25 till antalet och samtliga konstnärer har en koppling till Högskolan för konst, design och arkitektur. Här finns verk av alumner, före detta professorer och studerande. Skalan av material är bred: textilkonst, keramik, fotografi, målningar, teckningar och skulpturer. Även mediekonsten har sin plats i växlande utställningar på informationstavlor och i utställningssalarna. 

De platsbundna verken är tre: Tommi Grönlunds och Petteri Nisunens installation Insight, Kirsi Kaulanens stålskulptur Lumen och studeranden Gloria Lauterbachs skulptur Kreutzstrasse, som finns i betongmuren intill Väres och finska handelshögskolans byggnad. 

Handelshögskolans Human Approach 

Aalto-universitetet vill med hjälp av konsten skapa en ny identitet och göra smidigare den stora omläggning som finska handelshögskolans flytt från Töölö i Helsingfors till Otnäs i Esbo innebär. 

Grundtanken i högskolans verksamhet är växelverkan mellan människor, och det här återspeglas också i konstkonceptet. Det respekterar historien men blickar framåt. Ett exempel är konstnären Kirsi Kivivirtas verk som ska göras av vit porslinslera, en referens till reliefen på fasaden till den tidigare finska handelshögskolans huvudbyggnad. Verket heter Stage, och har en känsla av scenografi, för det föreställer en plats som ger en ram för människor och tankar att mötas. 

Text: Paula Haikarainen

Artikeln publicerades ursprungligen i december 2018 på Aalto-universitetets campus tidningen.