På väg mot en framtid utan kol

Det är tre månader sedan årsskiftet och 2019 tycks redan bli ett varmt år. I februari registrerades de högsta dagstemperaturerna någonsin på mätstationer i Österrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Enligt den senaste rapporten från IPCC har den genomsnittliga årstemperaturen på jorden redan stigit med cirka 1 grad Celsius och kommer fortsätta att stiga. Om den nuvarande trenden inom konsumtion, transport och jordbruk fortsätter kommer vi att gå mot en ohållbar framtid med stora klimatförändringar och kriser.

Men tänk om den framtiden inte är den enda möjliga? Idil Gaziulusoy, biträdande professor i hållbar design vid Aalto-universitetet, vill utmana det här scenariot; eller snarare utveckla alternativ till den mörka framtid som väntar oss om vi inte agerar snart.

”Det föreslås oräkneliga alternativa framtidsscenarier för tillfället”, säger hon. Hon hänvisar till måttlighetsrörelsen som ett motalternativ till det ständiga tillväxtparadigmet som vi är fast i, men också ”smarta städer” eller tekniskt drivna, gröna infrastrukturscenarier som marknadsförs av företag. Gaziulusoy betonar att alla de här scenarierna behöver vara ”trovärdiga men också betydligt annorlunda än vad vi gör just nu, vilket kräver kreativitet, fantasi och en stor portion kunskap.”

Scenarier för framtida överlevnad

Gaziulusoy arbetar med att underlätta interaktionen mellan olika intressenter, och hjälper dem att utveckla framtida visioner för samhällen och grupper under och efter de här nödvändiga omvandlingsprocesserna. Innan hon kom till Aalto-universitetet 2016 arbetade hon tre och ett halvt år i Melbourne, Australien, med hållbarhets- och designforskning inom ett långtidsprojekt för att utveckla framtidsscenarier, med låga koldioxidutsläpp och hög motståndskraft, för städer i södra Australien 2040.

De fyra scenarierna som utvecklades målade upp mycket olika framtider. I ena änden av spektrumet fanns en fiktiv framtid med en hög grad av privatisering, teknisk utveckling och ökad ojämlikhet, i andra änden ett självstyrande lågteknologiskt samhälle med hög kollektiv anda. I mitten fanns ett demokratiskt styrt samhälle med en välvillig, stark regering och ett annat samhälle med en hög grad av digitalisering och entreprenörskap.

Processen inbegrep sammanförandet av olika experter inom områden som energi, transport och vatten. Gaziulusoy förklarar att den stora expertisen inom olika områden är avgörande för att klara av så svåra problem, och för att förstå de framväxande tekniska och samhälleliga innovationer som kan spela en stor roll i övergången. Förutom dessa experter talar Gaziulusoy också om ”nisch-spelare”, personer som redan jobbar med initiativ som i liten skala realiserar eller förutser alternativa framtider.

”Dessa kan vara cyklister om vi talar om framtida rörelsesystem, eller personer som tillverkar sin egen förnybara energi.” Hon talar om dessa nisch-spelare som ”fröna till de alternativa framtiderna”, vilket skapar en underbar metafor av en växande trädgård av potentiella framtider som vi kan välja mellan.

Vad är designerns roll i den här processen? Först vänder Gaziulusoy på frågan och säger att hon föredrar att tänka på designens roll istället för designerns, eftersom dessa stora systemförändringar inbegriper en stor mängd designarbete, vilket kanske inte utförs av yrkesutbildade designers. Det är i samma linje som Kaisu Savolas ord om Everyday Experiments på Milanotriennalen: ”Design görs på viktiga sätt, både av designers och icke-designers.” Gaziulusoy tar det ett steg längre och säger: ”Design är en grundläggande mänsklig kognitiv förmåga.”

Hon förklarar rollerna som yrkesutbildade designer som hon själv spelar i de här övergångarna, med utgångspunkt i designerns unika förmåga att syntetisera kunskap från olika fält och en mängd perspektiv från olika inblandade. 

”I Australien hade vi en grupp yrkesutbildade designer med uppgift att arbeta med visions- och scenarie-workshoppar. Designerna underlättade konversationen och höll den på rätt spår genom att göra omtolkningar av koncept experter emellan, antingen genom att förklara dem med egna ord eller genom att skapa skisser och snabba visualiseringar.”

Det så kallade ”översättningsarbetet” och objekten som designerna skapade – eller medlande artefakter som Gaziulusoy kallar dem – gjorde det lättare för deltagarna att hitta gemensam mark. De möjliggjorde för människor från olika bakgrund och med olika kunskapsnivåer inom specifika områden att kommunicera om ett gemensamt ämne med ett enda språk.

Alla framtider är inte eftersträvansvärda

Gaziulusoy är snabb med att tillägga att även om det finns många visioner om hur framtiden kan bli, så är de inte alla jämlika. Varje enskilt scenario reflekterar hoppet, rädslan och intressena hos personen eller organisationen som föreställt sig den alternativa framtiden. Gaziulusoy är medveten om de enorma skillnaderna i värderingar som kommer fram vid skapandet av scenarier och är därför motvillig till att avslöja för mycket om sin egen fiktiva framtid, även om hon har ett minimikriterium för den. Utifrån hennes arbete i Australien anser Gaziulusoy att eftersträvansvärda framtidsscenarier har dessa tre karaktärsdrag:

Hållbar – En alternativ framtid måste mildra skadan som redan åsamkats miljön och ekosystemet.

Motståndskraftig – Varje scenario ska innehålla åtgärder för att anpassa samhället utifrån de åsamkade skadorna och de skador som kommer att ske i framtiden.

Rättvis – I en alternativ framtid måste rättvisa tas i beaktande, och ett etiskt ansvar måste tas, för att skydda de mest utsatta grupperna i samhället.

Förutom dessa tre kriterier är Gaziulusoy medvetet vag om hennes egen ”ideala alternativa framtid”, även om hon indikerar att det vore en där hon inte måste odla grönsaker på sin egen bakgård för att få mat. Att hålla alternativen öppna är också en medveten strategi för att inte skrämma bort potentiella samarbetspartner. ”Det finns flera möjliga, rimliga och till och med tilltalande alternativ”, säger hon, alla med sin egen uttalade vision och värdegrund. 

Det är också ett pragmatiskt beslut. Vi vet inte ännu vilket av alternativen som föreslås just nu – om ens något av dem – som kommer bli bäst i framtiden. Som Gaziulusoy säger, ”vi behöver hålla de här scenarierna öppna även när vi diskuterar dem.”

Det uppskattas i IPCC-rapporten att vi har mellan ett och tre decennier på oss att genomföra de omvandlingar som krävs för att mildra de mest kännbara konsekvenserna av klimatförändringarna. Oavsett vilka beslut som tas, så kommer människor och samhällen att stå inför stora omvandlingar. Förhoppningen är att samhället kommer vara rustat för dessa framtida omvandlingar tack vare forskare, experter och sociala innovatörer – för att inte nämna designer som Idil Gaziulusoy.

***

Utställningen Everyday Experiments från årets Milanotriennal utforskar precis den sortens småskaliga projekt som Idil Gaziulusoy kallar ”frön till alternativa framtider”. 

Utforska 12 vardagliga experiment: Everyday Experiments

I år sker Milanotriennalen mellan 1 mars och 1 september 2019 och kurateras av Paola Antonelli, Senior Curator of Architecture and Design och Director of Research & Development på The Museum of Modern Art. Broken Nature kommer att reflektera över relationen mellan människa och miljö i olika skala – från mikroorganismer till kosmos – inklusive samhälleliga, kulturella och naturliga ekosystem.

Milanotriennalen XXII, Broken Nature www.brokennature.org