Experter

Anniina Toiviainen

Jag är professor i konstpedagogik vid Konstinstitutionen vid Högskolan för konst, design och arkitektur vid Aalto-universitetet. Jag har också undervisat och arbetat som forskare vid fyra olika universitet i USA.

Jag anslöt mig till observatoriet som medlem och representant för Aalto-universitetet under observatoriets första verksamhetsår, och jag upplever att vårt samarbete blir allt mer betydelsefullt. Det är fint att få vara med och utveckla ett nationellt kunskaps- och aktörsnätverk som förenar forskning och praktik inom konst- och kulturpedagogik, samt att få påverka vår branschs framtid. Observatoriets styrka är strävan att förstå särart, uppskatta mångfald och samtidigt ha en stark tro på betydelsen av vårt gemensamma arbete som en kraft i byggandet av kultur och samhälle.

Jag representerar Aalto-universitetet i observatoriet. Det finaste med Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland är enligt mig samarbetet och det starka engagemanget för att främja gemensamma mål. På våra möten och i vår verksamhet är vi ofta tydligt och öppet oeniga om saker eller närmar oss dem utifrån olika perspektiv. Ändå förenas vi i all vår verksamhet av strävan att producera, facilitera, stödja och främja verksamhet, kunskap och forskning som respekterar redan befintlig verksamhet och samtidigt bygger ett ännu starkare, mer etiskt, mer meningsfullt och mer tillgängligt fält för konst- och kulturpedagogik.

Eeva Anttila

Jag är professor i danspedagogik och chef för magisterprogrammet för danslärare vid Teaterhögskolan vid Konstuniversitetet. Jag är också grundande medlem i CERADA och deltar i CERADA:s verksamhet både som medlem i styrgruppen, som forskare inom projektet ArtsEqual och som chef för forskningsgruppen (Arts@School). Jag har haft olika arbeten inom dans- och konstpedagogik under hela min yrkeskarriär, såväl på gräsrotsnivå som i många akademiska och administrativa uppgifter.

Jag har deltagit ända från början i verksamheten vid Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland. Idén om att grunda ett observatorium i Finland föddes när jag fick en begäran och uppmuntran från ENO (European Network of observatories in Arts and Cultural Education) att inrätta ett observatorium och ansöka om att bli medlem i ENO-nätverket. Finland har ett gott rykte när det gäller utvecklingen av konstfostran och forskningen inom området, och vi har utmärkt oss genom att utveckla ett nationellt unikt och omfattande expertnätverk – Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland. Detta breda forum visar att det i Finland finns kunskap och vilja att fungera som ett "modelland" för konstfostran. Jag är glad och stolt över forumet!

Tuulikki Laes

Jag arbetar som universitetsforskare vid Konstuniversitetets forskningsinstitut inom området musikpedagogik samt undervisar och handleder doktorander vid Sibelius-Akademins forskarskola. Dessutom är jag docent i musikvetenskap vid Helsingfors universitet. Jag är ordförande för Finlands förening för forskning i konstpedagogik. Föreningen är medlem i Delegationen för vetenskapliga samfund och samarbetar nära med Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland, bland annat med att arrangera de årliga UNESCO-seminarierna under den internationella veckan för konstpedagogik. Jag anslöt mig till observatoriets verksamhet i början av 2022. Det som inspirerar mig särskilt i observatoriet är det gemensamma arbetet, påverkansarbetet samt att stärka dialogen mellan forskning och utbildning.

Mirja Hiltunen

Jag är Mirja Hiltunen (konstnärlig doktor, EM), professor i bildkonstfostran vid konstfakulteten vid Lapplands universitet samt docent vid Uleåborgs universitet. Jag har också varit gästande professor vid institutionen för konst vid Aalto-universitetet (2016–2017). Jag har nästan 30 års erfarenhet som lärarutbildare, innan dess arbetade jag med undervisning inom bildkonst även inom den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen.

En viktig uppgift för observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland är att sammanställa den samhälleligt relevanta forskningen inom konst- och kulturfostran samt att delta i diskussionen om konstens, kulturens och de kulturella värderingarnas ställning som en del av vårt samhälle. Konstfakulteten är en aktiv samarbetspartner för observatoriet och jag har deltagit i observatoriets verksamhet sedan det grundades. Det centrala i denna verksamhet anser jag vara frågan om varje barns och ungdoms rätt att få undervisning i konstämnen under ledning av kompetenta lärare i konst- och färdighetsämnen samt rätten att utöva en hobby under yrkeskunnig handledning oavsett ålder, boningsort eller socioekonomisk bakgrund.

I min forskning om bildkonstfostran är jag särskilt intresserad av delaktighet, konstens platsbundenhet, performativitet och social aktivitet.  Jag har arbetat i flera roller i inhemska och internationella forsknings- och utvecklingsprojekt, samt som en del av bildkonstlärarutbildningen styrt ett flertal projekt och konstevenemang kopplade till miljön, där man har sökt och undersökt växelverkan mellan de nordliga byarna och samtidskonsten samt metoder för att genomföra gemenskaplig konstfostran. Som bäst arbetar jag som forskare inom det omfattande europeiska projektet Acting on the Margins – Art as Social Sculpture (H2020).   Jag har gett ut flera inhemska och internationella publikationer om bildkonstfostran samt deltagit aktivt i vetenskapliga konferenser och konstutställningar i branschen.

Lea Pulkkinen

Jag har verkat som professor i psykologi och dessförinnan som lektor och assistent i tillämpad psykologi vid Jyväskylä universitet, där jag började studera finska, litteratur och psykologi 1958. Samma år började den pedagogiska högskolan i Jyväskylä ordna studier i humanistiska vetenskaper vid sidan om lärarutbildningen. Mitt intresse för humanistiska vetenskaper och pedagogik har präglat min karriär, även om mitt huvudämne snabbt blev psykologi med anledning av forskningsutsikterna i detta område. Professorn i psykologi och rektorn för universitetet Martti Takala var inspirerande och uppmuntrade studerandena till självständig forskning.

År 1969 disputerade jag om skillnaderna i det sociala beteendet mellan elever i andra klassen. Jag var intresserad av olika former av positivt beteende, inte bara av barnens problem, samt av faktorer som stöder en positiv utveckling. Denna forskning utgjorde grunden för den fortsatta uppföljningen av deras utveckling som fortfarande pågår. Jag sammanställde själv det sista materialet 2009 då deltagarna fyllde 50 år. Forskningen leds för närvarande av Katja Kokko, som sammanställer materialet när deltagarna har fyllt 60 år. Efter min pensionering har jag varit ordförande för stiftelsen Haukkalan säätiö som grundades 2013. Stiftelsens uppgift är att stödja en positiv utveckling hos barn.

Redan i mitten av 1970-talet konstaterade jag i undersökningen Lapsesta aikuiseksi att det fanns ett samband mellan ett betänksamt, positivt beteende hos 14-åriga elever och deras möjligheter till fritidssysselsättning. Detta beskriver jag i min bok Kotikasvatuksen psykologia (1977, s. 251–269). När Finland drabbades av recession på 1990-talet försvann tjänster som var riktade till barn snabbt. Det återspeglades i att anslagen för skolornas hobbyverksamhet minskade till en fjärdedel och att barn som börjat i skolan inte fick delta i eftermiddagsgrupperna vid dagvårdsplatserna. Följden var att barnen inte fick stöd av vuxna i och med att deras föräldrar arbetade heltid på det sätt som är vanligt i Finland. Jag talade om detta bland annat på ett litet seminarium som ordnades på Talludden (1996). Presidentens fru Eeva Ahtisaari hakade på temat och tillsammans med henne vidtog vi aktivt åtgärder som ledde till att det i regeringsprogrammet för Paavo Lipponens andra regering (den 15 april 1999) antecknades att eftermiddagsverksamheten för skolelever bör utvidgas och att innehållet bör utvecklas.

Dessa skeden beskrivs i min bok Mukavaa yhdessä (2002). Där presenteras också projektet MUKAVA, som fick sin början efter att riksdagens framtidsutskott besökte den nya Agorabyggnaden i Jyväskylä. På initiativ av riksdagsledamot Kyösti Karjula ombads jag planera och leda ett forskningsprojekt som strävar efter att stödja skolelevernas positiva sociala utveckling. Jag utvecklade ett förslag om att prova en ny struktur för skoldagen så att hobbyverksamhet som barnen själva har valt skulle ingå i skoldagen. Det treåriga projektet (2002–2005) finansierades av Sitra. Finlands Akademi stödde den projektrelaterade forskningen som en del av min spetsforskningsenhet Ihmisen kehitys ja sen riskiryhmät (1997–2005). I försöksskolorna fick eleverna bland många olika hobbyer välja sådana som motsvarade deras önskemål. Det var också viktigt att hitta kompetenta utomstående personer och skolans lärare som ledare. Beskrivningen av försöket ingår i verket Eheytetty koulupäivä (2005) som jag skrivit tillsammans med huvudkoordinatorn, rektor Leevi Launonen.

Forskningsresultat som har publicerats senare och som har presenterats bland annat i publikationen Innostava koulupäivä: Ehdotus joustavan koulupäivän rakenteen  vakiinnuttamiseksi (2015, http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-263-341-5) som jag i egenskap av utredare kallad av undervisningsministeriet har utarbetat, visar särskilt sambandet mellan konsthobbyer och elevernas positiva sociala beteende och goda arbetsvanor. Det har varit en långsam process att utnyttja forskningsresultaten till nytta för barnen, även om lagändringen som gäller morgon- och eftermiddagsverksamheten trädde i kraft 2004. Jag är mycket glad över att Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland har som mål att ordna lika möjligheter till hobbyverksamhet för barn i anslutning till skoldagen.

Jag har grundat observatoriet tillsammans med Iina Berden och Eeva Anttila och njutit av att ha fått vara något av en gudmor i den livliga verksamheten. Arbetet överensstämmer på alla sätt med mina värderingar. Konst i dess olika former ligger mig varmt om hjärtat, även om jag som körsångare mest har sysslat med musik. På 1980-talet var jag med och utvecklade musikterapiutbildningen i Jyväskylä. Jag tror på att konsten och en givande hobby har en stimulerande kraft och jag hoppas att vi lyckas skapa en finländsk modell som ger alla möjlighet att få en hobby och som också kan användas som exempel för andra länder.

Viivi Seirala

Jag är Viivi Seirala, verksamhetsledare för Förbundet för grundläggande konstundervisning i Finland rf. Förbundet för grundläggande konstundervisning i Finland samarbetar med Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland och jag började delta i verksamheten när jag inledde mitt nuvarande arbete hösten 2018. Som representant för den grundläggande konstundervisningen grundar sig mina synpunkter på långsiktig och målinriktad konsthobbyverksamhet och -undervisning som grundar sig på läroplanerna och som riktar sig i synnerhet till barn och unga. Samtidigt är det viktigt att föra dialog med andra aktörer inom konst- och kulturfostran och att föra en bredare diskussion om aktuella och framtida frågor som rör branschen.

Det bästa med Observatoriet är att det utgör en unik gemenskap som granskar konstfostran ur olika synvinklar. Tillsammans representerar vi branschens olika delområden på mycket bred front. När kunskap och kompetens som fås genom forskning och praktik kombineras får man en helhet där vår styrka är en strävan efter att uppnå de gemensamma målen på flera olika sätt.

Jaana Nuottanen

Jag är Jaana Nuottanen, verksamhetsledare för Förbundet för medborgarinstitut, och jag har lång erfarenhet inom vuxenutbildning, livslångt lärande och kompetensutveckling. Jag kallades att medverka i observatoriet i slutet av 2018.

Jag upplever att jag i synnerhet representerar konstfostran inom det fria bildningsarbetet, som genomförs på olika håll i Finland och som främjar en icke-examensinriktad, stimulerande och holistisk ökning av välbefinnandet. I flera medborgarinstitut ordnas också grundläggande konstundervisning. Det bästa med observatoriets verksamhet är korspollineringen mellan forskning, vetenskap, praktisk verksamhet och praxis samt inverkan på utbildnings- och verksamhetspolitiken: utveckling av konstfostran för alla åldrar är ett gemensamt mål, där varje deltagande aktör bidrar med sin egen specialkompetens. Med ansats i olika utgångspunkter och perspektiv uppstår något helt nytt i den fruktbara interaktionen.

Maria Huhmarniemi

Jag arbetar som biträdande professor och prodekan vid konstfakulteten vid Lapplands universitet. Mitt konstnärliga arbete och min forskning fokuserar på gemenskaplig konstfostran, kontakten mellan människan och den övriga naturen samt konstens genomslagskraft, politiska karaktär och etik. Som forskare är jag intresserad av miljöaktivism och -fostran samt konstens och konstfostrans metoder för att fördjupa naturrelationer och hållbarheten. Jag inriktar mig på framtiden och den nordiska och arktiska kontexten.

Kärnan i min forskning anknyter till metoder för att främja människors lärande som medlemmar i gemenskaper och samhället. Jag utvecklar pedagogiska och konstnärliga metoder som stärker delaktigheten med hjälp av konstbaserad verksamhetsforskning. Jag har arbetat särskilt i gemenskaper som överskuggas av miljökonflikter samt i kontexter för kreativ turism och konstbaserad miljöfostran. Min forskning har under den senaste tiden fokuserat på att omdefiniera begreppet gemenskap så att det inte bara omfattar människorna utan också den övriga naturen. Att omdefiniera gemenskapen utmanar de pedagogiska och konstnärliga metoderna inom konstfostran.

Min forskning är konstbaserad verksamhetsforskning som omfattar pedagogik, konstbaserade metoder och konstnärliga processer och produktioner. Jag bedriver forskning i internationellt samarbete med forskare och konstnärer. Forskningen strävar efter att skapa förändringar och samtidigt granska dem. Dialog och diskussion är kännetecknande både för min konst och de forskningsmetoder jag använder, och de flesta av mina publikationer är grupputställningar och samproduktionsartiklar.

Sanna Salminen

Jag heter Sanna Salminen, jag är filosofie doktor och universitetslärare i musikpedagogik vid Jyväskylä universitet. Vid institutionen för musik, konst och kulturforskning ansvarar jag bland annat för utbildningen av lärare med dubbel behörighet som musiklärare och klasslärare. I min forskning har jag koncentrerat mig på musikhobbyernas inverkan på välbefinnandet och delaktigheten, utvecklingen av körpedagogiken, motivation samt interkulturell och mångkulturell musikpedagogik. I skolornas musikundervisning används fortfarande läromaterialen Soi3-4 och Soi5-6 (Sanoma pro), vars upphovsgrupp jag hör till. Vid sidan av forsknings- och undervisningsarbetet leder jag ungdomskören Vox Aurea med nästan sextio sångare i åldern 10–19 år. Hela vår körfamilj omfattar cirka 150 barn och unga. Internationellt samarbete är viktigt för mig både vid universitetet och i körverksamheten. I mitt arbete förenas konst, vetenskap och fostran – experiment, tillämpning och utveckling.

Alma Muukka-Marjovuo

Jag är doktor i konst (Aalto-universitetet, 2014), magister i musik (Sibeliusakademin, 1993) samt magister i bildkonstpedagogik (Konstindustriella högskolan, 1997). Sedan 2020 har jag arbetat vid Utbildningsstyrelsen som undervisningsråd med särskilda områdena musik och dans. Till mina arbetsuppgifter hör också ett brett spektrum av frågor som rör konstfostran inom alla former av allmänbildande utbildning.

Innan min nuvarande tjänst arbetade jag som lektor i musik och bildkonst vid Sibeliusgymnasiet samt som timlärare vid Aalto-universitetet, där jag bland annat undervisade grundstudenter i konstfostrans traditioner och paradigm. Jag har undervisat musik och bild också inom den grundläggande konstundervisningen, den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. Min yrkesbana inom konst och konstfostran omfattar cirka 25 år i tjänst samt dessförinnan nio år som heltids timlärare.

Min forsknings- och publikationsverksamhet anknyter till konstfostran. Förutom min doktorsavhandling har jag publicerat inhemska och internationella vetenskapliga artiklar inom området samt deltagit i konferenser inom fältet. Under min lärarkarriär har jag också varit aktiv inom konsten genom att regissera musik- och scenföreställningar samt planera och genomföra föreställningar som pianist.

Jag anser att arbetet för att alla barn och unga ska ha möjlighet till konstfostran och att växa tillsammans med konsten är mycket viktigt.

Tomi Slotte Dufva

Tomi Slotte Dufva är doktor i konst, konstnär, lärare och forskare. Han arbetar som biträdande professor vid institutionen för konst och media vid Aalto-universitetet samt som programansvarig för magisterprogrammet i bildkonstpedagogik. Slotte Dufvas tvärdisciplinära konstnärliga arbete befinner sig i skärningspunkten mellan konst, teknik och materiella praktiker. På senare tid har hans konst fokuserat på ny-materialistiska frågor samt på samtidsritandets utvidgade former. Hans forskning undersöker postdigital kultur, undervisning och konst, och hans senaste arbete har särskilt betonat artificiell intelligens ur perspektiv som rör undervisning, visuell kultur samt bildkonstpedagogik i en tid efter AI.