Verksamheten inleddes vid årsskiftet den 1 januari 2012.

Högskolans nya namn avgjordes av en namnjury bestående av Aalto-universitetets och den nya högskolans ledning, experter, studerande och en alumnrepresentant efter att höstens öppna namntävling hade avslutats. Högskolans namn på engelska är Aalto University School of Arts, Design and Architecture och på svenska Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur.

– Den nya skolan är ett utmärkt tillfälle för Aalto-universitetet att stärka sin profil och sin attraktivitet på den internationella arenan. Att förena undervisning och forskning i den humanistisk-kulturella traditionen med undervisning och forskning kring miljö i samma högskola är också viktigt ur samhällelig synvinkel. Det här stärker samtidigt arkitekturens, konstens, medias och formgivningens ställning i det finska samhället, i kulturen och ekonomin, påpekar dekanus vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur Helena Hyvönen.

Den nya högskolans webbsidor uppdateras under januari-februari.

När tydliga mål och uppföljning saknas, har de nya lönesystemen till stor del samma lönestrukturer och –hierarkier som de gamla. Inom organisationerna reflekterar man inte över om olika slags arbeten är lika mycket värda utan man nöjer sig med att samma arbete ger samma lön. Det här är en av orsakerna till att principen om lika lön inte förverkligas i det finska arbetslivet.

Olika lönesystem försvårar arbetet med att främja jämställd lön

De många olika lönesystem som finns på arbetsmarknaden bidrar ytterligare till att försvåra arbetet för jämställd lön. Speciellt utmanande är situationen när man hos samma arbetsgivare tillämpar flera olika lönesystem. Det här har lett till att olika arbetsuppgifter eller personalgrupper behandlas olika och eventuellt också diskrimineras.

Det här framkom när man i forskningsprojektet Tasa-arvoa palkkaukseen [Jämställd lön] (TAPAS) frågade om lönesystemet främjar en jämställd, rättvis och sporrande avlöning. Resultat och rön från projektet har sammanställts i publikationen Tasa-arvoa palkkaukseen: työn vaativuuden sekä pätevyyden ja suoriutumisen arvioinnin toimivuus Suomessa [Jämställd lön: hur bedömning av kompetens och prestation samt arbetets kravnivå fungerar i Finland] (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2011:18).

Forskningscentret BIT vid Aalto-universitetet har i ett treårigt projekt (2009–2011) undersökt och utvecklat lönesystem baserade på bedömningen av arbetets kravnivå och löntagarens arbetsprestation i 18 finländska organisationer. Forskningsprojektet ingick i regeringens och arbetsmarknadsorganisationernas likalönsprogram och finansierades av Europeiska socialfonden och Social- och hälsovårdsministeriet.

Mer om TAPAS-projektet

tapashanke.net

Ute i världen framställs butanol mestadels med stärkelse och rörsocker som råvaror. Utgångspunkten för Aaltos forskningsprojekt var emellertid att man bara skulle använda lignocellulosa eller träbiomassa som råvara, som inte konkurrerar med livsmedelsproduktionen. Det som är nytt i forskningsprojektet är också att man förenar modern cellulosa- och bioteknik. Det finns goda förutsättningar för en bioprocessutveckling av det här slaget i Finland tack vare landets utvecklade skogsindustri.

Alla delar av träbiomassan tas tillvara

Träbiomassan består av tre olika delar: cellulosa, hemicellulosa och lignin. Av dessa kan cellulosa och hemicellulosa användas som näringskälla för mikroberna i bioprocessen.

I den kraftprocess som numera används vid cellulosakokning produceras förutom cellulosa även svartlut, som i sig kan användas som energikälla, men duger inte åt mikroberna. I Aalto-universitetets forskningsprojekt modifierades cellulosakokningsprocessen så att varken cellulosan eller de övriga sackariderna skadas utan kan användas som råvara för mikroberna.

När träbiomassan kokas i en blandning av vatten, sprit och svaveldioxid kan träets beståndsdelar, cellulosa, hemicellulosa och lignin, separeras till egna, rena fraktioner. Av cellulosan kan man fortfarande tillverka papper, nanocellulosa eller andra produkter, och hemicellulosan kan användas som råvara för mikroberna för att producera kemikalier.

Butanol i tanken i stället för fossila bränslen

Butanolens egenskaper gör att den passar bra som trafikbränsle och den kan utgöra upp till 30 procent av bränslet utan att de nuvarande förbränningsmotorerna behöver byggas om. Enligt EU-kraven måste alla bränslen innehålla 10 procent biobränslen 2020.

Över 30 procent av butanolbränsleblandningens kväve- och koldioxidutsläpp är väsentligt lägre än med fossila bränslen. Etanol, till exempel, förbränns inte fullständig i motorn och det ger upphov till flyktiga ämnen som ökar luktföroreningarna i miljön.    

Mer information:

Tom Granström
Högskolan för kemiteknik
tom.granstrom@aalto.fi
tfn. 050 512 4232

Med hjälp av elektronik och sensorer kan man tillverka intelligenta kläder som producerar till exempel ljus, ljud eller vibration. De kommunicerar med sin bärare och reagerar på förändringar i omgivningen. Den påklädbara anordningen kan också kopplas till ett datanät.

Påklädbar elektronik (eng. wearable electronics) har som namnet säger kroppskontakt med sin användare och följer dennes rörelser. Tanken att tillföra funktionalitet till kläder och textilier är inte ny, men området har utvecklats enormt under senare tid eftersom materialen har utvecklats och elektroniken blivit allt billigare.

– Påklädbar elektronik har förekommit främst i speciella tillämpningar inom underhållning, idrott, medicin och militär användning samt i modevisningar, men den storskaliga kommersialiseringen inom det här området har bara börjat, berättar producent Markku Nousiainen vid Aalto Media Factory.

Vid förevisningen den 5 december presenteras de projektarbeten som skapades på kursen Wearable Electronics som hölls på hösten. I de här projektarbetena kommer klädesplaggets funktionalitet från en liten Arduino-mikrokontroller, som är en elektronikkrets stor som en tändsticksask som är helt programmerbar av användaren.

Kursen är ett samarbete mellan Aalto-universitetets konstindustriella högskola och konstnärsorganisationen Muu ry. Deltagarna kommer från olika utbildningsprogram, såsom nya media, dräktdesign, textilkonst samt bildkonst och scenkonst. De har arbetat i mångdisciplinära grupper och förverkligat sin egen vision fram till prototypstadiet.

Utgångspunkten var att utveckla konstnärliga koncept som också bidrar till att vidga begreppet påklädbar elektronik. I förevisningen kan man bland annat se handskar som fungerar som musikinstrument och en tänkarmössa som visualiserar sin bärares hjärnverksamhet.

Länk: http://mediafactory.aalto.fi/wearablepresentation
Bloggen: http://wearable.mlog.taik.fi/

Kontaktinformationen:

Producent Markku Nousiainen, kursens koordinator, Aalto Media Factory, markku.nousiainen@aalto.fi, tfn. 050 569 2545

Professor Pirjo Kääriäinen, textilkonst, Konstindustriella högskolan
pirjo.kaariainen@aalto.fi, p. 050 381 0217

Vid forskningsprojektet CNB-E:s bås lockades besökarna av möjligheten att bygga en egen solcell av djupfrysta blåbär och kolnanorör. Projektforskaren Antti Kaskela förklarar att blåbär fungerar som optisk sensibilisator i solcellen. Färgämnet i blåbär ersätter här de kemikalier som vanligtvis används som optiska sensibilisatorer.

̶   I projektet CNB-E undersöker vi nanoknoppar av kol och kolnanorör samt deras energitillämpningar i färgämnesceller och bränsleceller, berättar Kaskela. Syftet är att ta reda på om tillsatsen av kolnanorör och -knoppar förbättrar egenskaperna hos solceller och bränsleceller.

Under Demo Day fanns flera forskningsprojekt inriktade på att främja energieffektiviteten utställda. Vid projektet E-woods presentationsbås öppnade sig cellstrukturen hos vackert rödfärgade träprover under elektronmikroskopet. Projektet har som mål att skapa en energieffektivare processning av trä.

På projektet HighLights demobord åskådliggjorde man hur det är möjligt att uppnå en verkningsgrad på upp till hundra procent i LED-lampor. Besökarna fick också pröva hur fosfor verkar på LED-ljus.

̶   När man lägger ett fosforskikt över dioden får man vitt ljus. Ju rödare fosforn är, desto varmare ton har ljuset, berättar forskaren Martti Paakkinen.

"Ylämummo heilahtaa" hjälper äldre

MIDE Demo Day samlade också ett spektrum av digiteknologi för framtiden under samma tak. En av våra största utmaningar i framtiden är att de stora årsklasserna åldras.

Studentprojektet "Ylämummo heilahtaa" presenterade automation som ska vara till hjälp för äldre. Bland annat kunde man få se dörrvakten Ovivalpas, ett säkerhets- och alarmsystem för personer med minnesstörning. Dörrvakten består av en digital tavla att fästa i tamburen, som varnar en person med minnesstörning för att gå hemifrån om natten genom att texten "Gå inte ut" framträder på skärmen. Systemet kan också skicka ett meddelande till de anhöriga om personen trots varningen går ut från bostaden.

Anders Rex, som presenterarade projektet "Ylämummo heilahtaa", berättar att de inom projektet har utvecklat ett flertal lättanvända tillämpningar från motorförsedda butikskassar till medicinpåminnare. För närvarande är en uppstigningsstång under utveckling. Den ska hjälpa rörelsehindrade att komma upp ur sängen. Tekniken har utvecklats till stöd för seniorer så att de kan bo hemma och leva ett självständigt liv

MIDE Demo Day ordnades på Saha i Otnäs den 15 november. Inom forskningsprogrammet för digitalisering och energiteknologi vid Aalto-universitetet – Multidisciplinary Institute of Digitalisation and Energy (MIDE) – pågår stora långsiktiga projekt, som har som mål att skapa kompetens och kunnande på toppnivå, stärka undervisningen och öka konkurrenskraften inom det finska näringslivet.

Text: Tea Kalska

Närmare information om projekten inom forskningsprogrammet:

MIDEs webbplats (mide.aalto.fi, på engelska)

”Physics of society”, Santo Fortunato,
Aalto-universitetets högskola för teknikvetenskaper, institutionen för medicinsk teknik och beräkningsvetenskap

”Towards efficient use of radio spectrum”, Riku Jäntti,
Aalto-universitetets högskola för elektronik, institutionen för kommunikations- och nätverksteknik

”Getting in touch with atoms and molecules”, Peter Liljeroth,
Aalto-universitetets högskola för teknikvetenskaper, institutionen för teknisk fysik

“Cognitive Microelectronics”, Jussi Ryynänen,
Aalto-universitetets högskola för elektronik, institutionen för mikro- och nanoteknik

Samtliga föreläsningar på engelska.

Aalto-universitetets rektor utnämnde även den 15 mars 2011 teknologie doktor Matti Liski till ordinarie professor i ekonomi, energi och miljöekonomi på institutionen för ekonomi vid Aalto-universitetets handelshögskola och den 30 september 2011 teknologie doktor Sami Torstila till ordinarie biträdande professor i finansiering på institutionen för finansiering vid Aalto-universitetets handelshögskola.

Rektorns mottagning efter föreläsningarna.

Välkommen!

INBJUDAN_Professorsinstallation.pdf

Föreläsare

Santo Fortunato (född 1971, Italien) disputerade 2000 i teoretisk högenergifysik vid universitetet i Bielefeld i Tyskland. Där utvecklade han en teoretisk struktur för avbildningar av fasövergången vid SU(2)-gaugeteorin för speciella kluster av spinnkoordinater av närmaste granne med samma tecken.

Innan han kom till Aalto-universitetet arbetade dr Fortunato som postdoktor med perkolationsteorin och dess möjliga tillämpning på gaugeteorier och fenomenologi i fråga om tungjonskollisioner. Han har också varit postdoktor på School of Informatics vid Indiana University Bloomington i USA och forskare på Complex Networks Lagrange Laboratory vid Institute for Scientific Interchange (ISI) i Turin i Italien. Sedan 2009 har Fortunato varit forskningsledare på ISI.

Genom beslut av Aalto-universitetets rektor den 18 augusti 2011 utnämndes filosofie doktor Santo Fortunato till ordinarie biträdande professor i beräkningsvetenskap, komplexa system, på institutionen för medicinsk teknik och beräkningsvetenskap vid Aalto-universitetets högskola för teknikvetenskaper.

Riku Jäntti (född 1973, Finland) disputerade vid Tekniska högskolan 2001. Innan han

kom till Aalto-universitetet var dr Jäntti anställd som tillförordnad professor i datavetenskap vid Vasa universitet där han hade som uppgift att inrätta ett utbildningsprogram i kommunikationsteknik.

Dr Jänttis forskning omfattar analys och utveckling av RRC-algoritmer och prestationsoptimering av trådlösa kommunikationssystem för allt från trådlösa sensornätverk till radioaccessnätverk och kognitiva radiosystem. Jäntti är Senior Member i IEEE och biträdande redaktör för IEEE Transactions on Vehicular Technology.

Genom beslut av Aalto-universitetets rektor den 18 augusti 2011 utnämndes teknologie doktor Riku Jäntti till ordinarie biträdande professor i kommunikationsteknik på institutionen för kommunikations- och nätverksteknik vid Aalto-universitetets högskola för elektroteknik.

Peter Liljeroth (född 1975, Finland) disputerade 2002 i fysisk kemi och elektrokemi vid Tekniska högskolan. Liljeroth har också varit postdoktor vid universitetet i Utrecht (2003-2006) och på IBM Zurich Research Laboratory (2006–2007). Innan han tillträdde sin nuvarande tjänst vid Aalto-universitetet var han biträdande professor vid universitetet i Utrecht (2007–2010).

Liljeroth har publicerat 53 fackgranskade artiklar av vilka 23 har publicerats i inflytelserika tidskrifter och hans h-index är 22. Han fick forskningsanslag från nederländska NWO (Vidi) 2006, Finlands Akademi 2010 och det prestigefyllda ERC Starting Grant 2011.

Dr Liljeroths forskning baserar sig på användningen av skanningssondmetoder i låg temperatur för att studera fysiska fenomen på atomnivå. Dessa metoder möjliggör strukturell karakterisering och elektronisk hantering av en atom åt gången. Hans grupp fokuserar för närvarande på användningen av atomärt väldefinierade nanostrukturer och molekylsammansättningar av grafen som nya nanoelektroniska komponenter.

Genom beslut av Aalto-universitetets rektor den 3 september 2010 utnämndes teknologie doktor Peter Liljeroth till professor i fysik på institutionen för tillämpad fysik vid Aalto-universitetets högskola för teknikvetenskaper.

Jussi Ryynänen (född 1973, Finland) tog sin magisterexamen i teknik 1998 och disputerade i elektroteknik vid Tekniska högskolan 2004. Innan han kom till Aalto-universitetet arbetade han som forskningsingenjör och professor på laboratoriet för utformning av elektroniska kretsar vid Tekniska högskolan.

Dr Ryynänen forskar huvudsakligen om integrerade transceiverkretsar för trådlösa applikationer. Han har skrivit eller varit medförfattare till 90 referee-bedömda artiklar och konferensuppsatser inom området för utformning av analoga och RF-kretsar. Han har sex patent på RF-kretsar och är medlem i IEEE.

Genom beslut av rektor den 18 augusti 2011 utnämndes teknologie doktor Jussi Ryynänen till ordinarie biträdande professor i utformning av mikroelektroniska kretsar på institutionen för mikro- och nanoteknik vid Aalto universitetets högskola för elektroteknik.

– Jag ville inte bara undersöka de effekter som ljuset har på piggheten. Mitt intresse låg även i att förklara varför ljuset påverkar oss, det vill säga vad som händer i människans hjärna. Min förundran ledde mig utanför mitt tekniska kunskapsområde för att undersöka neurofysiologiska faktorer. Mina diskussioner med experterna vid Arbetshälsoinstitutet och Institutet för hälsa och välfärd samt de som ansvarar för hjärnavbildning vid Aalto-universitetets lågtemperaturlaboratorium var till stor hjälp, berättar Emilia Rautkylä.

Dagtid piggar belysningen upp oss via känslorna

Ljusets uppiggande inverkan, speciellt dagtid, intresserar Rautkylä. Under natten avsöndras sömnhormonet melatonin i människokroppen. När man med hjälp av ljus stoppar produktionen av hormonet, känner man sig piggare. Melatonin kan emellertid inte förklara dagsljusets uppiggande effekter, eftersom inget sömnhormon avsöndras dagtid. I sitt arbete lyckades Rautkylä hitta kopplingar mellan belysning, pigghet och känslokanalen.

– Med ljus kan man påverka det limbiska systemet i hjärnan, vilket bland annat reglerar känslorna. Med olika ljusstimuli kan man orsaka olika typer av positiva eller negativa känsloreaktioner. En människa kan till exempel bli plötsligt glad av solljus eller uppleva rött ljus som hotande.

Våra reaktioner på ljusstimuli är individuella. För att definiera vilken känsloreaktion som orsakas av ljuset som skulle ha en lämplig, uppiggande effekt behövs även psykologiskt kunnande.

Många av ljusets uppiggande effekter är fortfarande okända, så det behövs mer forskning i ämnet. Vilken effekt ljusstimuli har på vakenheten kan mätas med hjälp av till exempel elektroencefalografi (EEG), hjärtats puls, pupillens storlek och rörelse eller försökspersoners subjektiva bedömningar. Med hjärnavbildning undersöker däremot hur olika områden i hjärnan aktiveras som en reaktion på stimuli. Detta gör det lättare att förstå mekanismerna i hjärnan bakom ljus och pigghet.

Kallt ljus kompletterar det naturliga ljuset under hösten

Till avhandlingen hörde ett test där Rautkylä undersökte belysningens inverkan på studerandes vakenhet under föreläsningar. Testet utfördes sammanlagt 20 gånger på morgonen och eftermiddagen både på våren och hösten.

– Dagarna är kortare under hösten och de korta våglängderna i det naturliga ljuset saknas, det vill säga den blå delen av spektrumet. När vi under eftermiddagsföreläsningarna använde en till färgtemperaturen kall vit belysning under den tid människan vanligtvis blir trött kl. 13–16, blev studerandena mindre trötta än vanligt, berättar Rautkylä.

Dynamisk belysning, där ljusets färgtemperatur och styrka regleras enligt tidpunkten på dygnet, används redan i Finland på vissa kontor och i vissa skolor.

Ett av de viktigaste målen för forskningen om vakenhet inom belysningsområdet är att utreda hur man med hjälp av belysningen kan öka orken till exempel på arbetsplatser eller i skolor. Med hjälp av belysningen kan man även ändra människans dygnsrytm, till exempel för att bota jetlag som uppstår när man reser mellan kontinenter eller sömnproblem förorsakade av skiftesarbete. Ljuset fungerar som en synkronisator som synkroniserar människans inre klocka.

– Ljuset har även andra funktioner än att hjälpa oss att se. Det kan vara till hjälp vid till exempel trötthet eller problem att vakna. Det är emellertid skäl att komma ihåg att användningen av ljuset för att ändra den naturliga dygnsrytmen har sina risker, sammanfattar Rautkylä.

Text: Anni Aarinen

I de traditionella batterierna där man använder koboltoxider som material i den positiva elektroden kan reaktionerna vara mycket exotermiska, alltså avge värme. Om det är något fel på batteriet kan elektrolyten som en följd av detta förångas. Detta leder till att batteriet exploderar. Därför finns det ett säkerhetssystem, battery managment system, som hindrar att batteriet blir överladdat eller överurladdat.

Det finns känslig elektroteknik i batterierna, vilket innebär att olika delar kan gå sönder fast det finns ett säkerhetssystem. Följderna är stora framförallt om delar i ett bilbatteri går sönder, eftersom det handlar om en större energimängd. Om batteriet i en mobiltelefon eller bärbar dator går sönder är följderna mindre allvarliga. Därför måste man fundera både på vilka material som kunde vara säkrare och vilka som kunde vara mera hållbara.

En annan fördel med litiumjonbatterierna är att de väger mindre än blybatterier. Litium är ett av de lättaste grundämnena och genom att använda litium får man batterier som tar lite plats och väger lite.

Litiumjonbatterier fungerar inte vid låga temperaturer. Forskarna försöker därför också komma på hur man kunde öka arbetstemperaturintervallen för denna typ av batterier. Det skulle vara bra om bilbatterierna fungerar även under kalla förhållanden. Batteriet är en dyr komponent, så det borde hålla länge. Batteriet måste hålla för så många laddnings-urladdningscykler som möjligt utan märkbart förändras.

Funktionen förbättras genom att metallblandningar dopas

Man har konstaterat att litiumjärnfosfat har egenskaper som gör det mera säkert än traditionella elektrodmaterial. Det har dock visat sig att de elektrokemiska reaktionerna är långsammare när man använder litiumjärnfosfat. Forskarna har grubblat på om det är överföringen av elektronen eller litiumjonens rörelser i materialet som är den begränsande faktorn. Man försöker lösa dessa problem genom att bearbeta materialets egenskaper.

Därför har forskarna tillverkat en materialserie, där de systematiskt har ändrat litiumjärnfosfatblandningens sammansättning genom att på järnets plats blanda in små mängder andra grundämnen och undersökt dess prestanda under kalla förhållanden. Det är detta som forskarna kallar för dopning.

Man har som följande tänkt testa förutom mangandopning även en nickelkoboltmangan -serie genom att variera andelen av de olika delarna. Syftet är att undersöka kemin bakom förändringarna i prestandan. Med andra ord beror förändringarna i funktionen på bindningsenergi eller bindningslängd.

Forskningsprojektet startades på företagsvärldens begäran

Stargnistan till projektet kom för tre år sedan från företagsvärlden. Företagen hoppades att de kunde få hjälp med framställning av material till litiumjonbatterier och med trycktekniken för elektroder.

Forskargruppen för oorganisk kemi som leds av akademiprofessor Maarit Karppinen koncentrerar sig på forskning i och framställning av material som behövs i batterierna och forskargruppen i fysikalisk kemi som leds av docent Tanja Kallio forskar i och utvecklar batteriernas elektrokemiska egenskaper.

Forskargrupperna har varit verksamma i två år och arbetar för att in på det internationella försprånget inom branschen. Man har skaffat den utrustning som behövs för att bedriva forskningen till universitetet. Man har i forskningen utnyttjat forskningsledarnas internationella förhållanden. Innan Karppinen blev professor vid TKK arbetade hon i Japan och har därför goda kontakter med kinesiska och japanska experter samt med amerikanska materialforskare, som tagit emot finländska forskarstuderande.

Kallio har i form av samarbete kontakter med Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Samarbetet har lett till nytt kunnande inom forskningen.

Forskningsprojekten kommer att pågå ännu nästa år. Det är planerat att söka finansiering från Europeiska unionen och Tekes för eventuell fortsatt forskning.

Mer information:

Akademiprofessor Maarit Karppinen, maarit.karppinen@aalto.fi

Docent Tanja Kallio, tanja.kallio@aalto.fi

Tapio Lokki har varit delaktig i flera uppfinningsanmälningar och även haft en betydelsefull roll för framför allt kapitalanskaffningen i ett forskningsinriktat företag. Blaast grundades i slutet av 2010 och är ett molnbaserat programvaruföretag som erbjuder ägare till billigare telefonmodeller världen över tillgång till motsvarande applikationer som ägare till smarttelefoner.

Blaast, som för närvarande har ungefär 40 anställda, har välbärgade investerare och en internationell kundkrets. Blast har även fått ansenlig finansiering från Tekes. 

Fröet till företaget såddes när Innovation Services på det nuvarande ACE (Aalto Center for Entrepreneurship) hösten 2008 började arbeta med nya användargränssnitt med forskargruppen på Institutionen för medieteknik. Forskningen leddes av akademiforskare Tapio Lokki. Betydelsefulla insatser i kommersialiseringsprocessen gjordes av Joonas Hjelt, alumn från Aalto-universitetets handelshögskola, Raine Kajastila, alumn från och forskare på Högskolan för teknikvetenskaper, och alumnerna Vesa Kemppainen och Tuomas Ranta.

Priset Årets Aalto-initiativ delas ut av Aalto-universitetet till en studerande, akademisk person eller annan aktör från universitetet. Priset tilldelas en verksamhet som har stött Aalto-universitetets värden, stärkt viljan att samarbeta och uppfyllt universitetets strategiska mål. Vem som helst inom universitetets organisation kan föreslå nominerade. Priset tilldelas av rektorn och delas nu ut för andra gången. 

Förra årets pris gick till studerande Mikko Ikola som var initiativtagare och ledare för kampanjen Aalto on Tracks. Priset hette då Årets studerandeinitiativ (Vuoden opiskelijateko).

Mer information:
Hannu Seristö, Aalto-universitetets
prorektor, nätverk och inflytande
hannu.seristo@aalto.fi
tfn 050 383 2478

Forskningsflygplanet Short SC7 SkyVan, som tillhör Högskolan för elektroteknik, anskaffades begagnad 1994 och flygs fortfarande cirka 50–100 timmar om året. Aalto opererar även SkyVan-planet åt externa forskningsorganisationer, till exempel den europeiska rymdorganisationen ESA.

– Flygplansmodellen SkyVan är numera mycket sällsynt: Man känner till att det i Europa endast finns 3–4 plan i drift, berättar Erkka Rouhe som huvudsakligen flyger planet, och som arbetar som driftingenjör vid institutet för radiovetenskap och radioteknik (RAD).

Planet används för fjärrkartläggning, då man från luften studerar elektromagnetisk strålning som sänds ut eller reflekteras från objekten, till exempel mark, vatten eller isytor. I SkyVan-planet kan man fästa olika typer av mätinstrument, från mikrovågsradiometrar till sidvinkelmätande radar. Planets lådformade kropp är mycket rymlig, så att man får plats också med större utrustningar eller upp till 19 passagerare.

Jag har fått följa med en av fjärrkartläggningsgruppens forskningsflygningar, under vilken man mäter markens fuktighet. Förutom piloterna medföljer forskningsassistenten Pauli Sievinen, som med hjälp av dator manövrerar den i planets buk fastsatta mätutrustningen. Vi medför utrustningen HUT-2D som mäter radiofrekvent elektromagnetisk strålning, och som forskningsgruppen själv har konstruerat och byggt.

Markens fuktighet mäts från marken, luften och rymden

För forskningen under flygdagen har man i Nurmijärvi med hjälp av GPS-utrustning planerat sex kilometer långa undersökningsrutter. När vi flyger längs rutterna mäter vi fuktigheten i markens ytskikt med hjälp av radiosignaler och sparar positionsdata för varje mätresultat. Samtidigt traskar en grupp forskare över åkrarna och genom skogarna under oss, och gör fuktmätningar direkt på marken för jämförelsens skull. Forskningsgruppen har också gjort motsvarande mätningar i Danmark och Tyskland under våren 2010 i samarbete med lokala universitet.

Mätningarna av markens fuktighet är en del av ESA:s satellitmission SMOS, i vilken RAD-institutet har deltagit starkt. Institutet har varit med och byggt och testat en satellitmonterad mätutrustning, vars funktionsprincip överensstämmer med HUT-2D-utrustningen – endast utrustningens fysiska egenskaper har anpassats till förhållandena i rymden och satellitprogrammets krav.

Mätningarna från satelliten, från flygplanet och i terrängen kompletterar varandra, till exempel genom att man mäter markens fuktighet med olika upplösningar. Samtidigt kan tillförlitligheten för mätresultaten från de olika utrustningarna verifieras genom att jämföra resultaten inbördes. Resultaten från flyg- och terrängmätningarna används för utveckling av algoritmer för beräkning av markens fuktighet. Metoderna som utvecklas kan också användas för att beräkna markens fuktighet ur strålningsmätningar från satelliten. Ibland kan satellitutrustningarnas tekniska egenskaper också finjusteras, när likartade utrustningar testas under flygmätningarna.

Man strävar efter att förstå klimatutvecklingen med hjälp av mätningarna

SMOS, som sköts upp i rymden i slutet av år 2009, mäter förutom markens fuktighet även salthalten i havens ytvatten. Båda forskningsobjekten är en del av ett klimatprojekt, i vilket man strävar efter att bättre förstå vattnets cirkulation.

– Processen bakom vattnets cirkulation är ännu inte fullständigt känd. När vi till exempel bättre förstår salthaltens inverkan på havsströmmarna, underlättar det att göra medellånga väderprognoser, till exempel för en vecka eller en månad, berättar Sievinen.

I klimatfrågor är det också fråga om säkerhet.

– Om markens fuktighet ligger på en hög nivå, sugs regnvattnet inte ned i marken ordentligt utan rinner ut i älvarna, som i sin tur börjar svämma över. Data över markens fuktighet skulle exempelvis kunna användas för utveckling av system för översvämningsvarning, funderar Sievinen.

Text och foton: Anni Aarinen

See också (länkarna på engelska)

SkyVan flygplanet (radio.tkk.fi)

Soil Moisture and Ocean Salinity SMOS mission (radio.tkk.fi)

Department of Radio Science and Engineering  (radio.tkk.fi)

− Under de senaste åren har LED-lamporna utvecklats enormt och utvecklingen går allt snabbare. För den som planerar sin växthusbelysning i dag finns det ännu bättre LED-lampor på marknaden redan om ett halvår, konstaterar Liisa Halonen.

LED-ljuset funkar som medicin för växter

Halonen jämför LED-ljuset med ett målstyrt läkemedel. Inom sjukvården kan man medicinera så att den rätta mängden läkemedel riktas till det sjuka stället i stället för till hela kroppen. Med LED-lampor kan växterna få precis det ljus som de behöver – med rätt färg, på rätt ställe och vid rätt tidpunkt. Självfallet måste man även beakta andra saker än ljuset i ett växthus, t.ex. värme och fuktighet, men med rätt slags ljus kan man spara energi och förbättra växten hos plantan.

− Ljuset färg påverkar t.ex. växtens form, vikt och tillväxthastighet, berättar forskaren Paulo Pinho på belysningsenheten vid Högskolan för elektroteknik. Olika växter har dock olika behov. Ett spektrum som passar för sallad passar inte nödvändigtvis för gurka.

Vid belysningsenheten pågår som bäst forskning om hur t.ex. blått och rött ljus påverkar jordgubbsplantors blomning. Rätt val av spektrum kan på ett väsentligt sätt påverka växtens kvalitet, ja till och med hur hälsosam den blir.

− LED-lamporna gör det även möjligt att påverka växternas nitrathalt, vitaminmängd och antioxidanter, bedömer Halonen.

Mindre växthus, mindre energiförbrukning

Kör man längs mörka landsvägar stöter man nu och då på byggnader som formligen strålar av ljus. Det är stora växthus som är belysta med traditionella högtrycksnatriumlampor där energin kontinuerligt går till spillo. För närvarande är växthusen veritabla energislukare.

− Nuförtiden byggs det jättestora, flera våningar höga växthus där man odlar små salladshuvuden. Växthus som belyses med LED-lampor kan göras mycket mindre, eftersom växterna får ett optimalt och målstyrt ljus, förklarar Halonen.

LED-lamporna kan också regleras i förhållande till hur mycket dagsljus som växthuset tar in. Paulo Pinho har utvecklat ett DLC-system (DynamicLighting Control) som styr LED-lamporna. När systemet kopplas till en dagsljussensor kan energiförbrukningen regleras kontinuerligt. Under den tid växthuset får mycket dagsljus behöver man inte göra av med energi i onödan.

− Göra av med mindre energi och få växter av högre kvalitet! Det är vårt mål, summerar Halonen.

Teksti: Tea Kalska

Titandioxid används mest i partikelform som ett vitt färgpigment i målarfärg samt som UV-skydd i kosmetik. Tapani Alasaarelas avhandling granskas vid Aalto-universitetets högskola för elektroteknik den 29 juni 2011.

Goda vågledaregenskaper (liten förlust och högt brytningsindex) och låg framställningstemperatur kan göra det möjligt att använda titandioxid vid framställning av optiska kanaler även på behandlade kiselchips. Titandioxid som framställts vid låg temperatur med ALD-metoden kan i framtiden sannolikt utnyttjas också i andra optiska tillämpningar, såsom i optiska biosensorer som utvecklas för medicinska mätningar.

Alasaarelas doktorsavhandling inriktar sig på framställning och förbättring av vågledare, som är väsentliga för den interna dataöverföringen i chips. Vågledarna, dvs. strukturer som leder ljus, är en viktig del av den optiska dataöverföringen och -processeringen. Som vågledare på mikrochips kan man använda optiska kanaler i nanometerskala, som har integrerats på chipset. Dessa liknar optiska fibrer i miniatyr, jämförbara med tusendelar av ett hårstrå. Vågledarna kan framställas på chips bland annat av kisel som används för framställning av elektronik eller av andra kompatibla material.

I dagens mikroprocessorer sker dataöverföringen mellan de olika delarna i mikrochipset elektroniskt med hjälp av kopparledare. Likaså överförs data mellan de olika kretsarna på moderkortet med hjälp av kopparledare. Då processorerna blir allt snabbare och antalet processorkärnor ökar, utgör kopparledarnas dataöverföringskapacitet en faktor som begränsar datorernas hastighet. Den här begränsningen kan avhjälpas genom att övergå till optisk dataöverföring inne i chipset och mellan chipsen. Optiska fibrer har redan länge använts för datakommunikationsförbindelser på längre avstånd, men utvecklingen av optiska förbindelser i miniatyrstorlek inne i ett chips är ännu i sin linda.

Tapani Alasaarela utexaminerades som magister från Imperial College London 2008 och dessförinnan som teknologie kandidat från Tekniska högskolan i januari 2007. Han tog studenten vid Oulun lyseon lukio 2005.

Tapani Alasaarelas avhandling inom optikbranschen ”Atomic layer deposited titanium dioxide in optical waveguiding applications” (på svenska: Titandioxid framställd med ALD-metoden i optiska vågledartillämpningar) granskas onsdagen den 29 juni kl. 12 på Aalto-universitetets högskola för elektroteknik, TUAS-huset, sal AS1, adress Otnäsvägen 17, Esbo.

Opponent är doktor Laurent Vivien, L'Université Paris-Sud, Frankrike och kustos är professor Seppo Honkanen, institutionen för mikro- och nanoteknik vid Aalto-universitetet.

Mer information:

Tapani Alasaarela
tfn 050 3404 824
tapani.alasaarela@aalto.fi

Modellen med ett huvudcampus stöder bäst genomförandet av Aalto-universitetets vision att fungera som ett mångdisciplinärt och nyskapande universitet. Genom att koncentrera olika verksamheter till samma campus kan vi skapa förutsättningar för en högklassig, stimulerande och mångsidig studiemiljö där studerande har verkliga möjligheter att göra val. Ett gemensamt campus stöder gränsöverskridande forskning och konstnärlig verksamhet genom att möjliggöra en rik och livlig växelverkan.

Enligt det linjebeslut som styrelsen nu fattat kommer campuslösningen att gradvis byggas på ett såväl ekonomiskt som ekologiskt hållbart sätt. Utvecklingen av universitetets huvudcampus börjar så att kandidatutbildningen gradvis koncentreras till Otnäs från och med år 2013. Nybyggandet koncentreras till Otnäs där användningen av gemensamma undervisnings- och forskningsutrymmen kan utvecklas kreativt och kostnadseffektivt. Å andra sidan vill Aalto-universitetet inte avstå från nuvarande utrymmen som tjänar sitt syfte väl. Handelshögskolan kommer att fortsätta sin verksamhet i de nuvarande lokalerna i Tölö, Helsingfors, med undantag av kandidatundervisningen. Tack vare det centrala läget kan dessa lokaler även utvecklas för behov som Aalto-universitetets övriga högskolor kan ha av verksamhet i Helsingfors centrum. 

Aalto-universitetets styrelse beslöt även idag att Konstindustriella högskolan och institutionen för arkitektur förenas till en ny högskola. Enligt den preliminära planen kommer den nuvarande Konstindustriella högskolans verksamhet att flytta till Otnäs när de nya utrymmena blir färdiga, uppskattningsvis år 2015. Flyttningen förstärker även märkbart den nya högskolans funktionsförutsättningar. Aalto-universitetet kommer att fortsätta sina funktioner också vid övriga verksamhetsställen såväl i Finland som utomlands i den omfattning som behövs för genomförandet av olika strategiska partnerskap och samarbeten.

− Jag är övertygad om att aktiviteter främst på ett huvudcampus är det säkraste sättet att föra Aalto-universitetet vidare mot världsklass. Jag är glad att det grundliga beredningsarbetet har fått såväl aaltoiters som våra intressegrupper att kläcka idéer och reflektera över vår gemensamma framtid. Arbetet för ett levande campus som möjliggör en ny verksamhetskultur kan nu komma igång ordentligt, berättar Aalto-universitetets rektor Tuula Teeri.

Styrelsens beslut föregicks av en lång diskussion och beredning som pågick i ett år, både inom universitetet och vid samtal med dess intressegrupper. I januari 2011 presenterade rektor Tuula Teeri för personalen och studerande den första visionen för campuslösningen utgående från det gemensamma beredningsarbetet. Därefter fortsatte diskussionen i bl.a. fem tematiska arbetsgrupper vars medlemmar representerade personalen och studerande vid Aalto-universitetets alla högskolor. I arbetsgruppernas slutrapporter betonades bl.a. de nya möjligheter som kreativ planering av utrymmen kan bereda för möten, umgänge och synlighet mellan olika branscher och grupper.

När beslutet bereddes träffade Aalto-universitets ledning förutom expertaktörer också ledare för de båda städerna Esbo och Helsingfors och diskuterade många olika campusalternativ med olika förutsättningar och möjligheter. Diskussionerna med de båda städerna fortsätter nu utgående från den campuslösning som man gått in för. 

− Denna lösning får även Aalto-universitetets studentkårs stöd. Det är klart att inte precis alla av våra studerande idag tycker om tanken att undervisningen ska flytta till Otnäs, men största delen ser de fördelar och möjligheter som ett gemensamt campus erbjuder i ett längre tidsperspektiv, konstaterar Saara Hyrkkö, styrelseordförande för Aalto-universitetets studentkår.

Aalto-universitetets värden och uppgifter styr planeringen och byggandet av universitetets kommande huvudcampus. Målet är att skapa en levande och interaktiv forsknings- och studiemiljö där arbete, studier, fritidsinteressen och det övriga livet möts på ett naturligt sätt. För att förverkliga målet med hållbar utveckling behövs nya energi- och trafiklösningar. Ett mål är även att förbättra och mångsidliggöra service- och kulturutbudet samt möjligheterna till fritidsverksamhet.

Närmare information och intervjuförfrågelser:
Kommunikationsdirektör Tapio HedmanTfn +358 40 516 2396
tapio.hedman@aalto.fi

− Uppfinningen har stor betydelse för utsläpp och bränsleförbrukning för maskinerna är ju i gång under långa perioder varje dag, säger professor Jussi Suomela som ansvarar för projektet vid Aalto-universitetets laboriatorienätverk HybLab.

Forskarna har uppfunnit ett sätt att driva maskinen med elektrisk kraftöverföring från motorn. Maskinen förvandlas på så sätt till en hybrid med såväl förbrännings- som elmotor. Hybridtekniken används redan i hybridbilar. I hybridbilar återvinns rörelseenergin vid inbromsning medan arbetsmaskinernas bränsleförbrukning vanligen är störst under drift. Arbetsmaskinerna har inte tidigare kunnat ta tillvara energin från driften.

Forskarna vid Aalto-universitetet studerar nu på olika typer av maskiner i vilket skede av driften energin bäst skulle kunna tillvaratas. Det skulle till exempel kunna vara vid inbromsning och nedsättning av last. Den nya tekniken gör det också möjligt att en kort tid lagra den energi som motorn producerar, så att maskinen kan ta tillvara den överloppsenergi som motorn producerar vid lätt drift och använda den under tung drift. Om motorn körs jämnare minskar bränsleförbrukningen.

Målet är att minska såväl bränsleförbrukning som koldioxidutsläpp. Samtidigt kommer driftskostnaderna för maskinen att minska. Elektrisk transmission gör det även möjligt att där det går köra maskinerna på nätström.

− Nätströmmen är mycket förmånlig och alltid utsläppsfri på platsen. Det lönar sig att använda den där det går. I framtiden kommer man även att kunna använda bränsleceller, konstaterar Suomela. HybLabs hybridteknik gör det till och med möjligt att mata ut nätström från maskinen.

HybLab-projektet hör till Aalto-universitetets MIDE-program för forskning kring digitalisering och energi. Finansieringen sker med donationer från kampanjen Teknik för livet som drevs av företag och samfund.  

Pressbilder:
http://media.digtator.fi/digtator/tmp/33dfb03e415bd23a22aeaaf2bec12104/preview.html 

Länken för nedladdning av bilder gäller till 30.06.2011.

Ytterligare information om ämnet:

Professor Jussi Suomela, jussi.suomela@tkk.fi, tfn 050 3377704

Om forskningsprojektet: http://mide.tkk.fi/HybLab

Varje år behöver tusentals människor en protes, ett så kallat implantat, för att ersätta till exempel en skadad led. Implantat används oftast för att ersätta höft-, knä- och axelleder samt tänder.

För patienterna innebär en implantatoperation alltid en risk och i synnerhet bakteriella infektioner kan vara farliga. Fastän patienterna får mycket starka antibiotikakurer löper de ändå stor risk att insjukna i svåra infektionssjukdomar såsom lunginflammation eller sjukhusinfektion.

Under de senaste tjugo åren har man ofta använt titanbaserade legeringar som innehåller aluminium eller vanadin i implantaten. De här ämnena kan dock lösas upp i människokroppen och följden kan bli en främmandekroppsreaktion i vävnaden eller till och med förgiftningssymptom samt förhöjd cancerrisk.

Professorn vid institutionen för materialteknik vid Aalto-univeritetet Michael Gasik och hans forskningsgrupp deltar i ett fyraårigt EU-projekt som utvecklar nya och säkrare implantatmaterial.

Projektet är nu på slutrakan och resultaten är lovande: Det nya titanbaserade material som tagits fram inom ramen för projektet är bättre än de tidigare materialen. Det innehåller inget skadligt aluminium eller vanadin, det har en ny slags struktur och lämpar sig utmärkt för användning i människokroppen.

Med hjälp av en ny ytbeläggningsteknologi får det porösa implantatet en hållbar yta bestående av ett tunt lager bioaktivt glas, hydroxylapatit eller antibiotika.

Europeiska kommissionen har utsett projektet till ett de mest lovande projekten i EU:s sjätte ramprogram. Den nyutvecklade tekniken är redan delvis i användning som en kommersiell teknologi. Ett schweiziskt, ett italienskt och ett slovenskt företag har redan börjat tillverka provexemplar och den europeiska läkemedelsindustrins samorganisation har påbörjat forskning för att tillämpa teknologin i de prekliniska och kliniska skedena.

Mer information:

professor Michael Gasik
Aalto-universitetet
Högskolan för kemiteknik
Institutionen för materialteknik
mgasik@cc.hut.fi
tfn 470 22769

Teknologie licentiat Aapo Varpula vid Institutionen för mikro- och nanoteknik vid Högskolan för elektroteknik har i sin doktorsavhandling ”Electrical properties of granular semiconductors – Modelling and experiments on metal-oxide gas sensors” inom disciplinen halvledarfysik undersökt granulära halvledares elektriska egenskaper och uppgjort modeller av förändringarna i dessa ämnen samt deras likströms- och växelströmsegenskaper.

Granulära halvledare kan utnyttjas i många tillämpningar

Granulära halvledare används i stor utsträckning i olika tillämpningar, t.ex. i solceller, elektronik och i olika givare. Halvledares elgenomströmning är beroende av potentialbarriärerna vid korngränserna. På grund av detta har de här ämnena extraordinära elektriska egenskaper som kan utnyttjas i till exempel varistorer och gasgivare.

– Gasgivare används för att urskilja giftiga gaser vid övervakning av luftkvalitet. Vi har samarbetat med Environics Oy som har specialiserat sig på bl.a. gasdetektorer för myndighetsbruk, berättar Varpula.

Ett mera vardagligt exempel på mätning av gasmolekyler är alkometrar för konsumenter. Gasmolekyler kan också kopplas till sjukdomar: med hjälp av den elektroniska näsan kan man upptäcka och identifiera sjukdomar såsom diabetes som ger upphov till acetonånga i patientens andedräkt.

I forskningens experimentella del framställdes en mikrogasgivare

I forskningen upptäcktes och modellerades ett nytt fysikalisk-kemiskt fenomen i gasgivarna: negativ admittans. Också ett annat nytt fenomen, en känslighet som beror på bias-spänning, kunde klarläggas och modelleras. Med hjälp av de här fenomenen kan man förbättra gasgivarnas selektivitet så att de bättre kan urskilja och identifiera olika gaser.

Inom ramen för det omfattande samarbetsprojektet planerades och tillverkades också en mikrogasgivare som innehåller tunnfilm som framställts med hjälp av ALD-atomlagermetoden (ALD=atomic layer deposition).

– ALD-metoden som har utvecklats i Finland har inte tidigare använts i den här typen av gasgivare, säger Varpula.

Tack vare ALD-tunnfilmen är givarna stabilare och förblir oförändrade under användningen. Givarna kan användas bl.a. för mätning av etanol- och acetonångor.

Kontaktinformation:

TkL Aapo Varpula
tel. 050 374 8060
aapo.varpula@gmail.com

Doktorsavhandlingen på nätet (lib.tkk.fi)

Masters of Arts fungerar som Aalto-universitetets skyltfönster där de nya magistrarnas examensarbeten står i fokus och erbjuder en mötesplats med intressanta händelser och seminarier. För första gången presenterar MoA-utställningen förutom examensarbeten från det konstindustriella fältet även diplomarbeten från det tekniska området och pro gradu -avhandlingar inom ekonomien. Den utökade helheten, MoA Extended, erbjuder en spännande inblick i framtiden, då utställningen kommer att utvecklas till att omfatta hela universitetet.

Masters of Arts äger rum i Sundholmshuset i Gräsviken, bara ett stenkast ifrån Kabelfabriken, som är känt som ett centrum för kultur och konst. På Kino Engel visas examensarbeten av magistrar från institutionen för filmkonst och scenografi.

Människan som tema

Huvudteman för Masters of Arts -utställningen är människan, miljön, konst och forskning. I fokus för examensarbetena ligger den mångfasetterade forskningen av konsumtion och beteendet, som lett till nya typer av användargränssnitt och ny planering av service och omgivning. Hur kommer framtidens kontor, bibliotek, sjukhus och servicehem att se ut? Hur ska man planera mer ekologiska miljöer och bättre ta i beaktande olika målgruppers specialbehov?

Kring den omfattande utställningen har det byggts upp ett mångsidigt evenemangsprogram för professionella inom branschen, studeranden och allmänheten. MoA-seminarierna tar bland annat upp framgång genom misslyckanden, Aalto-universitetets uppgift och betydelse, mediafältets utveckling, avskaffning av fattigdom och hållbar utveckling.

MoA välkomnar dessutom 100 kinesiska studeranden från Tongjis universitet i Shanghai som anländer till Aalto-universitetet med tåg: under evenemanget planeras i samarbete en Kina-paviljong till Helsingfors. Det övriga programmet består av guidade rundturer, fester, demon och diskussioner som avviker från de sedvanliga formaten.

Marita Liulia som kurator

Som kurator för Masters of Arts -utställningen verkar mediakonstnär Marita Liulia. Hon är internationellt erkänd som pionjär för interaktiv mediakonst. Marita Liulias utställning Choosing My Religion ställs ut i Arendal, Norge, våren 2011. Hennes senaste verk, den interaktiva fotoinstallationen Flow, offentliggörs i Uleåborg 31.3.2011.

Masters of Arts 2011 är öppet för publiken 12–29.5.2011 vardagar kl. 12–20 och veckoslut kl. 12–18 på adressen Porkkalagatan 13, 00180 Helsingfors / Kino Engel, Sofiegatan 4.

www.moa.fi

För mer information vänligen kontakta:

Producent Tarja Peltoniemi, tarja.peltoniemi@aalto.fi, tfn 050 532 3817
Kommunikationschef Anne Tapanainen, anne.tapanainen@aalto.fi, tfn 050 434 9711

Finlands eldistributionsnät är sammanlänkat med elnäten i de andra nordiska länderna och näten i de olika länderna står i interaktion med varandra. Därför är driftsäkerheten i Finlands eldistributionsnät också beroende av grannländernas elnät. Det behövs tätt samarbete mellan olika länder för att trygga elnätets driftsäkerhet.

Målsättningen är ett intelligent elnät

Samarbetet för att trygga elnätets driftsäkerhet stannar inte endast vid utbyte och planering av information mellan människor utan samarbetet kan också vara automatiserat. Man talar då om intelligenta elnät. Med ett intelligent elnät avses automatisk insamling och distribution av information mellan olika nätoperatörer och deras system, automatisk informationsanalys och automatiska inställnings- och skyddsåtgärder.

Kraftsförsörjningssystemets stabilitet övervakas med nya metoder

Kraftförsörjningssystemets stabilitet är en viktig del av eldistributionsnätets driftssäkerhet. Förlust av stabilitet leder till omfattande avbrott i eldistributionen. Förlust av stabilitet kan leda till att spänningen sjunker (spänningsstabilitet) eller att generatorernas hastighetsfluktuationer växer (vinkelstabilitet). För att trygga stabiliteten beräknar elbolagen i allmänhet den elöverföringskapacitet som de ställer till elmarknadens förfogande utgående från nätverksberäkningar. Om stabiliteten övervakas i realtid kan den överföringskapacitet som ges till marknaden lättare anpassas enligt situationen.

Diplomingenjör Jukka Turunen har i sin doktorsavhandling om eldistributionsnät forskat i nya metoder för analys av vinkelstabiliteten i kraftförsörjningssystem. Metoden som har utvecklats genom forskningen räknar ut en dämpning av generatorernas hastighetsfluktuationer utgående från mätningar i kraftförsörjningssystemet. Turunen har speciellt koncentrerat sig på beräkning av dämpning av vinkelfluktuationer mellan generatorer i södra Finland och södra Sverige och Norge. Dämpning av fluktuationerna är en viktig indikator på vinkelstabilitet. Övervakning av dämpningen i realtid tryggar och förbättrar i sin tur elnätets driftssäkerhet. Metoden tjänar också syftet att öka elnätets intelligens eftersom den automatiskt analyserar elnätets mätningar på ett stort område och förser nätoperatören med ändamålsenlig, koncentrerad information om systemets stabilitet.

Doktorsavhandlingen på nätet  (lib.tkk.fi)

Partnerskapet gynnar utvecklingen av företagande

Samarbetet mellan ansvariga för företags- och innovationstjänster vid Aalto-Universitet; Aalto Center for Entrepreneurship (ACE) och Technology Ventures Program (STVP) vid Stanford Universitet koncentreras på företagande och innovationer. Målet för partnerskapet sponsorerat av Tekes är att skapa nya innovationer, arbetsplatser och företag och att samtidigt utveckla Aalto-universitet till ett av Europas ledande universitet inom företagsutveckling.

Enligt STVP:s chef Tina Seelig är den starka företagarkultur som de studerande utvecklat vid Aalto Entrepreneurship Society ett centralt kriterium för att STVP valde Aalto-universitetet som samarbetspartner.

- Vi beundrar det sätt som de studerande vid Aalto-universitetet har påverkat förändringarna i universitetskulturen, också på andra orter i Finland.

Under våren 2011 ska de mest lovande nystartade företagen, Dealmachine och Audiodraft, med tio studerandes och en forskares kraft delta i en utbildning vid Stanford. I Finland får företagen utbildning och konsulthjälp av experter från Stanford.

- Partnerskapet innebär en stor chans för studerande, forskare och nystartade företag vid Aalto-universitetet, säger ACE:s chef Will Cardwell.

Gemensamma tankar om design knyter samman Aalto-universitetet och Stanford

Aalto-universitetet har även starka band till Stanford d.school, Hasso Platner Institute of Design. Grunden för idén bakom den berömda d.school är design, där ingenjörsvetenskap och formgivningsmetoder förenas med tankar kring konst, samhällsvetenskaper och företagsverksamhet. Aalto-universitetet som har som motto att utgöra en mötesplats för vetenskap och konst tillsammans med teknologi och affärslivet hittar tydliga beröringspunkter i detta avseende. Samarbetet bygger på en internationell kurs i produktutveckling, där Aalto-universitet utgör en del av ett internationellt nätverk.

- Tankegångarna vid Stanford och Aalto-universitetet passar bra ihop. Våra centrala målsättningar är förstklassig och långsiktig forskning och konstnärligt arbete samt innovationer och företagande som spirar ur dessa. Det är lätt för oss att förstå varandra, konstaterar vicerektor Hannu Seristö vid Aalto-universitetet.

Stanford berör alla på Aalto

Samarbetet med Stanford bygger på långa traditioner. Forskare från Handelshögskolan i Helsingfors och Tekniska högskolan har redan i 20 år deltagit i forskarresidensverksamheten inom organisationsforskningsinstitutet SCANCOR vid Stanford Universitet.

Stanford Universitet har bjudit in studerande från Aalto-universitet att delta i det uppskattade sommarprogrammet för studerande från samarbetsuniversiteten. Studerande vid sommarskolan kan studera internationellt ledarskap, mänskliga rättigheter, kemi, vård av sjöar och vattendrag eller miljöfrågor. Dessutom ges de möjlighet att bekanta sig med forskningsverksamheten vid Stanford och företag i Silicon Valley.

Ytterligare information:

Hannu Seristö, tfn 050 383 2478, hannu.seristo(at)aalto.fi

Mari-Anna Suurmunne, tfn 040 353 8321, mari-anna.suurmunne(at)aalto.fi

Will Cardwell, tfn 040 514 1325, will.cardwell(at)aalto.fi

Stanford Universitet klassas som ett av de bästa universiteten i världen. Det ligger i hjärtat av Silicon Valley i USA som är födelseplatsen för många stora teknologiföretag som Apple, Google, Intel, Cisco och Hewlett-Packard. Stanford Technology Ventures Program (STVP) är företagarcentret vid tekniska högskolan på Stanford Universitet. STPV har ägnat sig åt vetenskaplig forskning av företag inom teknologibranschen, vilket öppnar nya infallsvinklar för studerande, forskare och affärsföretag.

Ytterligare information om Stanford: stvp.stanford.edu.

Målsättning för enheten med ansvar för företagar- och innovationstjänster vid Aalto-universitet, Aalto Center for Entrepreneurship (ACE), är att utveckla framgångshistorier ur forskningen och konsten vid Aalto-universitet och att fungera som katalysator för en ambitiös företagaranda i Finland och Baltikum. ACE koordinerar verksamheten inom teknologiöverföring, immateriella rättigheter, nystartade företag samt undervisningen och forskningen inom tillväxtföretagande vid Aalto-universitet.

Ytterligare information: ace.aalto.fi

Professor Yutaka Ohno från Nagoyas universitet (Japan) och professor Esko I. Kauppinen från Aalto-universitetet har tillsammans med sina forskningsgrupper utvecklat en enkel och snabb teknik för att tillverka högkvalitativa tunnfilmstransistorer av nanorör (CNT) som kan fästas på plastfilm. Uppfinnarna av metoden tror att den nya metoden för framställning av halvledande kolnanorörsfilm gör det möjligt att på ett förmånligt sätt tillverka böjliga elektronikprodukter, exempelvis elektroniskt papper. Med hjälp av den utvecklade tekniken tillverkar de världens första sekventiellt logiska integrerade kretsar (sequential logic circuits) som baseras på kolnanorör.

I och med utvecklingen av informationssamhället har intresset för lätta och samtidigt böjliga anordningar, som böjbara mobiltelefoner och elektroniskt papper, ökat. Dessa anordningar kräver böjliga elektroniska komponenter som man förmånligt och snabbt vill tillverka direkt på plastmaterial.

De senaste åren har användningen av kolnanorör som transistormaterial ökat. Det beror på nanorörens goda ledningsförmåga och kemiska stabilitet. Även om man har utvecklat ganska enkla lösningsbaserade metoder för tillverkning av tunnfilmstransistorer av nanorör har de tillverkade transistorerna inte varit lika bra som förväntat med tanke på egenskaperna hos transistorer tillverkade av enskilda nanorör. Orsaken till detta är att nanorörens ledande egenskaper delvis blir förstörda i den lösningsbaserade tillverkningsprocessen.

I den nya metoden som nu har utvecklats framställs nanorören direkt i en trycksatt gas, varifrån de samlas in genom filtrering. Den tunnfilm som på så sätt bildas överförs från filtret till plast, och på några sekunder har därmed en mycket ren film med jämn kvalitet bildats. Processen i fråga håller på att utvecklas till den kontinuerliga tillverkningstekniken rulle-till-rulle (R2R).

Forskningsresultaten publicerades i elektronisk form den 6 februari 2011 (impact factor 26.3) i den ledande publikationen om nanoteknik

Nature Nanotechnology http://www.nature.com/nnano/index.html

Forskningen finansierades av New Energy and Industrial Technology Development Organization (NEDO) i Japan och Aalto-universitetets forskningsprogram Multidisciplinary Institute of Digitalisation and Energy (MIDE).

Mer information:

The world's first successful operation of carbon nanotube-based integrated circuits manufactured on plastic substrates (läs hela nyheten på engelska)

Institutionen för teknisk fysik vid Aalto-universitetet
Professor Esko I. Kauppinen
Tfn 040 509 8064
e-post: esko.kauppinen@tkk.fi

Forskningsprogrammet MIDE
Professor Yrjö Neuvo
e-post: yrjo.neuvo@tkk.fi 

Handelshögskolan inledde sitt hundraårsfirande redan i oktober då 1 300 personer som utexaminerats från högskolan under olika årtionden samlades till en alumnfest.

Jubileumsårets huvudhändelse anordnas den 20 januari på Handelshögskolan. Under festligheterna för man vidare arvet från gångna handelsgenerationer och leder Handelshögskolan in i framtiden.

Andra händelser under jubileumsåret, förutom huvudfesten, är till exempel Handelsvetenskaplig eftermiddag under Vetenskapsdagarna den 13 januari, den öppna föreläsningen Studia Economica den 3 mars och den solenna magister- och doktorspromotionen som anordnas den 19–21 maj.

– Slogan för Handelshögskolans jubileumsår är På väg! Orden uttrycker framtidstro och framtidsinriktning samt aktivt deltagande i byggandet av en bättre värld. Handelshögskolans kontakter med det finska samhället och näringslivet har varit täta ända sedan starten, och högskolan har under hundra år deltagit i samhällsutvecklingen, säger jubileumsårets projektchef Mirja Komulainen.

– Som en del av Aalto-universitetet vill Handelhögskolan även fortsättningsvis ligga i framkant och förändra världen. Under jubileumsåret lyfter vi fram handelsvetenskaplig kompetens och dess betydelse, fortsätter Komulainen.

text: Tiina Jakobsson

Mer information:

Projektchef för Handelshögskolans 100-årsjubileum
Mirja Komulainen, 040 353 8337

På festen utdelades Pallas Athene- och Ilmari Tapiovaara-prisen, kallades fyra nya hedersmedlemmar till högskolan och utsågs Årets alumn 2011. Därtill höll två nya professorer sina installationsföreläsningar och utmärkelsetecken beviljade av republikens president överräcktes. Högskolans 140-årsfest fortsätter på Designmuseet, där jubileumsutställningen ÖPPEN 140 öppnas. Högskolans årsfest var även start på jubileumsåret Kaj Franck 100 år.

Konstnär Maaria Wirkkala fick Pallas Athene-priset

Konstindustriella högskolan beviljar vartannat år Pallas Athene-priset som utmärkelse för särskilt förtjänstfullt arbete för estetiska värden. Prismottagaren utsågs av designer Olli Tamminen som motiverade valet så här: ”Maaria Wirkkala skapar genom sin konst vardagliga föremål och gör objekten till genuint estetiska upplevelser. Konstnärens otaliga utställningar och illusoriska evenemang – börjande från hennes första utställning på Galleria Bronda 1983 till den som just nu pågår vid Lahtis historiska museum – får nya djupare innebörder och visar på konstnärens förmåga att leva in sig i temat. Wirkkala har förmågan att förflytta sig i tid och rum med hjälp av välbekanta objekt och bygga upp ovanligt estetiskt tilltalande gemensamma mänskliga upplevelser till konstverk.”

Designer Jukka Korpihete fick Ilmari Tapiovaara-priset

Ilmari Tapiovaara-priset tilldelades designer Jukka Korpihete som är specialiserad på planering av lampor och belysning. Priset beviljas vartannat år som utmärkelse för särskilt förtjänstfullt kreativt arbete för kvalitet i människans närmiljö och den industriella produktkulturen. Prismottagaren valdes av Anne Stenros, designchef på Kone Oyj, som motiverade valet så här: ”Jukka Korpihete uppfyller mycket väl de designutmaningar som Ilmari Tapiovaara ställt upp: målen med en visionär, funktionell och mänsklig designkultur. Korpihete formger i första hand ljuset i rummet och först därefter lampor för rummet. Han förstår ljusets många dimensioner, dess fysiologiska, filosofiska och psykologiska innehåll. Ljuset är Jukka Korpihetes primära material.”

Tauno Tarna är Årets alumn 2011

Konstindustriella högskolan utnämner Årens alumn som utmärkelse för banbrytande eller utmärkt arbete inom konstindustri. Utmärkelsen gick i år till inredningsarkitekt, designer Tauno Tarna för hans meriter som förespråkare för människonära design inom industrin och designorganisationer. Tarna arbetade länge som designer och koordinator inom industrin som tillverkar köksredskap. Vid sidan av sitt egentliga arbete har han som förtroendevald sakkunnig påverkat uppskattningen av finska vardagsföremål och den finska miljökulturen. Tauno Tarna har även haft en central roll i förberedelserna inför jubileumsåret Kaj Franck 100 år.

Fyra nya hedersmedlemmar

Högskolan utnämner årligen hedersmedlemmar som speciellt förtjänstfullt har främjat Konstindustriella högskolan, kulturen eller konstindustrin. På årsfesten utsågs fyra nya hedersmedlemmar:

Diplomingenjör Tapio Hintikka har i flera decennier varit en central aktör inom det finska industri- och näringslivet. Vid sidan av betydande företagsledningsuppdrag främjar Tapio Hintikka finsk design som en viktig bakgrundsfigur. Han är en förespråkare för användning och betydelsen av design inom näringslivet i Finland. I denna personliga promotorsroll har Hintikka förutspått de strukturella förändringarna inom industri och produktion och infört design för att hantera dessa förändringar.

Konstnär, professor emeritus Sakari Marila var lärare vid Konstindustriella högskolan från 1972 i totalt 37 år. Han pensionerades från professorstjänsten för ett år sedan. Som konstnär hör Sakari Marila till vårt lands främsta bildkonstnärer, som även orkade upprätthålla sin konstnärliga produktion parallellt med undervisning och administration på heltid, och hans karriär fortsätter som pensionär.

FD Leena Saraste har varit en viktig aktör inom fotokonstens fält i över tre decennier: hon har varit konstnär, forskare, bildjournalist, pedagog och utvecklare av den konstnärliga forskningen. På 1990-talet var Saraste professor vid Konstindustriella högskolan och föreståndare för utbildningsprogrammet i fotografikonst. Utöver Sarastes produktion har hennes lärargärning förmedlat hennes tänkesätt till det finska fotofältet där det är tydligt än i dag.

Professor emeritus Yrjö Sotamaa har omfattande och mångsidiga meriter inom vårt lands konstindustri. De mest synliga omspänner hans arbete i ledningen för Konstindustriella högskolan, först som prorektor från 1980 och därefter som rektor 1986–2008. Sotamaas ledstjärnor var internationalisering, forskning som katalysator för de konstindustriella ämnena, öppenhet för nya utbildningsområden och högskolans utveckling till en central aktör inom konst, ekonomi och kultur. När det blev uppenbart att landets högskolefält skulle bli föremål för strukturella förändringar, började man under Sotamaas ledning bygga upp Aalto-universitetet som inledde sin verksamhet för ett år sedan.

På årsfesten höll också de två nya professorerna Susanna Helke (dokumentärfilm) och Reijo Kupiainen (den visuella kulturens teori) sina installationsföreläsningar. Därtill överräcktes utmärkelsetecknen som republikens president beviljade på självständighetsdagen 2010: riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros orden till ledande dekanus, professor Helena Hyvönen, förtjänstkorset av Finlands Lejons orden till amanuens Kaija Tolvanen och medalj av I klass med guldkors av Finlands Vita Ros orden till fastighetschef Risto Keski-Nisula.

Utställningen ÖPPEN 140 visar Konstindustriella högskolans färd

Aalto-universitetets konstindustriella högskola är en oskiljaktig del av den finska designens historia och utveckling. På Designmuseet (Högbergsgatan 23, Helsingfors) öppnas en jubileumsutställning som belyser högskolans historia, nutid och framtid. Utställningen tar för en kort tid högskolan tillbaka till huvudstadens centrum och den kompletteras av ett rikligt programutbud: workshoppar, diskussioner och föreläsningar. På tisdagskvällarna presenterar sig högskolans olika institutioner på Designmuseet. Utställningen är öppen 12.1–27.2.2011.

Närmare information:

Aalto-universitetets konstindustriella högskola, kommunikation och marknadsföring: Kommunikationsdirektör Anne Tapanainen, tfn 050 434 9711, e-post: anne.tapanainen@aalto.fi

Både Aalto-universitetets konstindustriella högskola och Aalto-universitetets handelshögskola firar jämna år i år. Konstindustriella högskolan fyller 140 år. Verksamheten startades den 11 januari 1871 då undervisningen började i den dåvarande Skulpturskolan i Helsingfors. Den 100-åriga Handelshögskolan inledde sin verksamhet som en självständig högskola den 16 januari 1911.

Konstindustriella högskolans jubileumsutställning redogör för undervisningens utveckling

Konstindustriella högskolan firar sin 140-åriga verksamhet den 11 januari med en jubileumsfest och utställningen ÖPPET 140 – Konstindustriella högskolan sedan 1871.

Konstindustriella högskolan har stort inflytande i Finland inom kultur, konst och kreativ ekonomi. Till exempel har nästan alla av våra mest framstående formgivare passerat genom högskolans dörrar, antingen som elever eller lärare.

I utställningen representeras Konstindustriella högskolans alla utbildningsområden inom konst, media och design, från textilkonst till film och miljökonst. Utställningen tar sin början i slutet av 1800-talet, men tyngdpunkten ligger på närhistorien, nuet och framtiden. I synnerhet visas hur undervisningen har utvecklats på området.

– Vi vill visa upp skolans anda och de mångsidiga arbetssätten. Verk av utexaminerade från högskolan visas ständigt på utställningar runtom i Finland och världen, och därför koncentrerar vi oss nu på att berätta om processerna bakom verken. Jag rekommenderar besökarna att även delta i verkstäderna, diskussionerna och föreläsningarna, säger professor Pekka Korvenmaa som har ansvarat för att planera och genomföra jubileumsutställningen.

Handelshögskolans jubileumsår blickar in i framtiden

Handelshögskolan inledde sitt hundraårsfirande redan i oktober då 1 300 personer som utexaminerats från högskolan under olika årtionden samlades till en alumnfest.

Jubileumsårets huvudhändelse anordnas den 20 januari på Handelshögskolan. Under festligheterna för man vidare arvet från gångna handelsgenerationer och leder Handelshögskolan in i framtiden.

Andra händelser under jubileumsåret, förutom huvudfesten, är till exempel Handelsvetenskaplig eftermiddag under Vetenskapsdagarna den 13 januari, den öppna föreläsningen Studia Economica den 3 mars och den solenna magister- och doktorspromotionen som anordnas den 19–21 maj.

– Slogan för Handelshögskolans jubileumsår är På väg! Orden uttrycker framtidstro och framtidsinriktning samt aktivt deltagande i byggandet av en bättre värld. Handelshögskolans kontakter med det finska samhället och näringslivet har varit täta ända sedan starten, och högskolan har under hundra år deltagit i samhällsutvecklingen, säger jubileumsårets projektchef Mirja Komulainen.

– Som en del av Aalto-universitetet vill Handelhögskolan även fortsättningsvis ligga i framkant och förändra världen. Under jubileumsåret lyfter vi fram handelsvetenskaplig kompetens och dess betydelse, fortsätter Komulainen.

Mer information:

Konstindustriella högskolans kommunikationschef Anne Tapanainen, 050 434 9711

Projektchef för Handelshögskolans 100-årsjubileum Mirja Komulainen, 040 353 8337

Aalto-universitetets kommunikationsdirektör Tapio Hedman, 040 516 2396

De nya högskolorna bildas av de nuvarande fakulteterna och deras namn och dekaner är:

Högskolan för ingenjörsvetenskaper
Insinööritieteiden korkeakoulu
School of Engineering
Dekanus: Petri Varsta

Högskolan för kemiteknik
Kemian tekniikan korkeakoulu
School of Chemical Technology
Dekanus: Outi Krause

Högskolan för teknikvetenskaper
Perustieteiden korkeakoulu
School of Science
Dekanus: Ilkka Niemelä

Högskolan för elektroteknik
Sähkötekniikan korkeakoulu
School of Electrical Engineering
Dekanus: Tuija Pulkkinen

Aalto-universitetets två övriga högskolor behåller sina nuvarande namn: Handelshögskolan (School of Economics) och Konstindustriella högkolan (School of Art and Design).

Den nya uppdelningen på högskolor förenklar Aalto-universitetets interna struktur, och alla sex högskolorna är nu av nästan samma storlek. Ändringen stöder också Aalto-universitetets strategi. De nya högskolorna kan bättre än tidigare profilera sig inom sina starka områden och fördjupa sin kompetens.

Trots reformen förblir det teknisk-vetenskapliga utbildningsområdet enhetligt. Studerandena söker också framöver till Aalto-universitetets tekniska examensprogram som de kommande högskolorna producerar i samverkan.

Mer information:

Mauri Airila
Prodekanus
mauri.airila@aalto.fi
tfn 050 568 0035

I Finland har man nyligen snabbt byggt upp flera nationella och internationella servercentraler som konsumerar betydliga mängder elektricitet och producerar värme. Avkylningen av en servercentral motsvarar en situation där man försöker hålla ett rum full av bastuspisar svalt.

- Inom de olika delområdena av forskningsprojektet DC2 kommer vi att analysera energikonsumtionen av servercentralernas ICT-anordningar och avkylningslösningar samt söka fram de bästa lösningarna för optimering av elkonsumtionen inom olika system och för utnyttjande av värmen som uppstår, berättar projektets ansvariga ledare, professor Jukka Manner från Aalto-universitetet.

Särskilda tyngdpunkter i projektet är planerna på att utveckla en likströmbaserad (400 V) elinmatning såväl för servrar som för datakommunikationsanordningar. Avsikten är att analysera de redan befintliga servercentralerna och utgående från resultaten utveckla lösningar för såväl avkylning som för utnyttjande av värmen som uppstår. Dessutom tar projektet itu med datakommunikationsanordningar vars elkomsumtion dramatiskt ökar när användningen av Internet och elektroniska tjänster blir allt vanligare.

- Man kan få en uppfattning av elkonsumtionen vid en servercentral om man tänker på att en medelstor servercentral motsvarar ungefär femton bastuspisar som är på hela tiden och som avkyls med luft. Temperaturen måste hållas vid ungefär tjugo grader, annars går anordningarna sönder, förklarar professor Manner.

I forskningsprojektet deltar Aalto-universitetets institutioner för kommunikations- och nätverksteknik, elektroteknik samt konstruktions- och byggnadsproduktionsteknik.

- Varje institution har sin egen roll i projektet. Målet är att få till stånd ett helhetsbetonat kunnande som behövs vid byggande av servercentraler och för val av ITC-anordningar till centralerna. Projektet är ett gott exempel på tvärvetenskaplig forskning vid Aalto-universitetet, berättar professor Manner.

- Genom helhetsbetonad forskning kan den finländska forskningen och industrin inom branschen få en allt synligare roll i världen och hjälpa de inhemska servercentralprojekten. Den nyaste ICT-teknologin är i allmänhet energieffektivare men anordningarna konsumerar ändå mera energi än förra generationens anordningar. Det största hotet är att elektriciteten inte räcker för alla servercentraler.

Projektet finansieras av Tekes och finansministeriet. Som industriella partnets deltar Cisco Systems Finland Oy, CSC Tieteen tietotekniikan keskus Oy, Efore Oyj och Oy International Business Machines AB.

Mer information:

Projektets ansvariga ledare, professor Jukka Manner, jukka.manner@tkk.fi, 050 511 2973

Projektchef, Dr. Jose Costa-Requena, jose@netlab.tkk.fi, 050 577 0142