Campusområdets arkitektur
Efter andra världskriget hade de lokaliteter som Tekniska högskolan förfogade över i några kvarter i Sandviken i Helsingfors blivit för trånga. På initiativ från högskolan köpte staten år 1949 mark i Otnäs. En övergripande plan för det blivande campusområdet utarbetades av arkitekt Alvar Aalto.
I Otnäs reserverades byggplatser för Statens tekniska forskningsanstalt, Tekniska högskolan samt personal- och studentbostäder. En del av området reserverades för studenternas fritidsaktiviteter. Studentkårens Teknologby restes först, och den användes för inkvartering under olympiska spelen i Helsingfors 1952.
Tekniska högskolans huvudbyggnad (Alvar Aalto) blev färdig år 1965 och det tekniska centralbiblioteket (Alvar Aalto) år 1969. Studentkårens (THS) kårhus Dipoli blev färdigt 1966 (Raili och Reima Pietilä). Även ett kapell uppfördes (Heikki och Kaija Sirén 1957).
Huvudbyggnaden ligger på en kulle
I Alvar Aaltos generalplan har huvudbyggnaden placerats på en synlig plats. Den är belägen på en av sju kullar på området. Huvudbyggnaden, som befinner sig i änden av en lindallé med anor från en gammal herrgård, utgör ett blickfång, där huvudauditoriet är mycket framträdande.
Den administrativa flygeln i huvudbyggnaden finns på den plats där Otnäs herrgårds huvudbyggnad var belägen. Huvudbyggnaden och biblioteket kantar på ett luftigt sätt en gammal åker som nu är ett gräsfält.
Byggnaderna i Otnäs är i huvudsak uppförda under en tid när den s.k. funktionalistiska stilen var förhärskande inom byggandet. Man avstod från dekorativa element i den traditionella arkitekturen: De enda godkända dekorationerna var byggnadsdelar såsom räcken, fönster, dörrar och stegar. Arkitekterna motiverade de lösningar som de valde (material, rummens form, tillträdesleder, fönster) med funktionen eller ändamålet.
Valet av byggnadsmaterial för campuset i Otnäs innebar ett klart budskap. Det röda teglet anknyter till gammal finländsk industriarkitektur och avspeglar det nära förhållandet mellan arbetet som skulle utföras i byggnaderna och industriell verksamhet.
Aalto är känd för att vara en utomordentlig användare av det naturliga ljuset, och i salen i huvudbyggnaden har han kanske åstadkommit sina mest raffinerade takfönster. Vid planeringen av salen har Aalto utnyttjat idén om s.k. indirekt ljus. Ljuset faller på den vita takytan och reflekteras ner i salen.
Belysningsarmaturer signerade Aalto
Även belysningsarmaturerna utomhus är formgivna av Aalto. På campuset finns tre olika slags utearmaturer: Armaturerna har antingen välvd skärm eller plan skärm, eller så saknar de helt skärm.
Aalto konstruerade först en armatur, och utvecklade sedan olika varianter utifrån denna. Aalto planerade också en del av gatlyktorna i Otnäs, t.ex. de som finns längs Otnäsvägen.
Skärmen på armaturerna sprider indirekt ljus. Den inverkar ändå inte mycket på belysningsstyrkan, utan har snarare en dekorativ funktion.
Alvarsplatsen är vetenskapssamhällets mittpunkt
Alvarsplatsen, som ligger mellan huvudbyggnaden och köpcentret i Otnäs, har en orubblig ställning som centrum för teknologernas aktiviteter. Alvarsplatsen fungerar som skådeplats både vid terminsöppningarna och vid förstamajfirandet, som kan ses som en inofficiell avslutning på studieåret.
De nyaste byggnaderna på campusområdet
Nya byggnader har uppförts i Otnäs även under de senaste åren. Byggnaden för informationsteknik blev färdig 1998 och TUAS-huset 2003. Totalrenoveringen och utbyggnaden av det s.k. Nanohuset blev klar år 2007. Nanohuset erbjuder lämpliga utrymmen för den nyaste nanoforskningen.
